Fartygs-/båtlämning (L1955:3139)

Datering: Att döma av kartmaterial från 1600-talet bör bryggan intill vraket ha slopats innan denna tid. Vraket är i sin tur äldre än bryggan, eftersom det genomdrivits av en bryggpåle. Trots att fyndet inte låg så djupt ned i botten visar skeppstekniska drag, bl.a. de genomgående tvärbalkarna, på att det är av avsevärd ålder. Inga daterande fynd gjordes i vraket. Sannolikt förliste fartyget någon gång mellan 1300-1600, förmodligen är fartyget från 1400-talet senare hälft.
Status: Akterskeppet var skadat av tidigare grävningsarbeten. Av kölen var ett stycke avhugget och bordens aktra ändar var avhuggna. Kölstycket och de flesta av bordändarna återfanns dock. Av styrbordssidan fanns bara undre delen kvar, medan babordssidan var ganska väl bevarad.

Fartyget är av ek och furu. Det har varit omkring 16 meter långt, som mest drygt 4 meter brett och djupet, räknat från kölens överkant, har varit ca 1,8 meter. Skeppet har haft en mast, placerad något för om midskepps. För- och akterparti var skarpa och båda stävarna, framför allt förstäven, var starkt fallande.

Kölen var 9,8 meter lång, och gjord av ek i ett stycke. I tvärsnitt har kölen en hög T-form med breda kantlister, som övergår till spunning i för och akter. Kölen är endast fästad till samborden. En gren på kölen, tillformad som knä, har i en snedlask anslutits till akterstäven. Akterstäven, som är rak, har bestått av två kant i kant ställda stycken, av vilka det aktra har anslutits till kölens häl. Endast den nedre delen av förstäven var bevarad. Den är av ek och nästan alldeles rak. Över lasken vid kölen fanns ett infällt kri. I stävens nedre del finns två hål, möjligen för fästande av tåg. Stäven har svagt rundande spunningar för varje bordgång.

Spantringarna består av bottenstockar samt vid vardera sidan en upplänga och ett topptimmer. På en del spant når upplängan ända upp till relingen. Av bottenstockarna är var annan grövre och gjord av furu, var annan klenare och gjord av ek. En del upplängor och topptimmer är av furu, men de flesta är av ek. Spantdelarna har skarvats i vanlig liggande snedlask. Mellanrummen mellan spanten var ca 40 cm, glesare mot för- och akter. Bottenstockarna har rundade våghål vid sidorna om kölens kantlister, de för om kölsvinet hade triangulära våghål mitt över kölen.

Borden är av ek, undantaget de tre övre bordgångarna, som är av furu. Tjockleken är 2,5-3 cm och bredden 20-30 cm. Spanten har fogats till bordläggningen med dymlingar med rundande huvuden, kilade på insidan. Samborden var inte fästade vid bottenstockarna. Borden var sammanfogade med järnnaglar på 17-18 cm:s mellanrum. På en del av bordgångarna var naglarna nitade över fyrkantiga klinkbrickor, medan de på andra var omböjda. I smala drevrännorfanns drev av nöthår. De övre borden saknade drevränna. Borden var laskade med bladlaskar, med det förliga bordet ytterst. En hel del lagningslappar fanns i skrovet.

Kölsvinet var en 6,8 meter långt furutimmer, dymlat till bottenstockarna. Fartyget har haft en gles garnering av furuplankor, spikade till spanten. Bredd och tjocklek var ganska olika. Längs relingen har en furuplanka, som synes ha följt hels skeppssidan, varit fästad på insidan av spanten. I de tjockare topptimren fanns infällningar för denna planka.

I fören låg bottentiljor av furu. Dylika bör även ha funnits i akterskeppet.

Fartyget har haft 6 st genomgående tvärbalkar. Hålen efter samtliga balkar fanns bevarade i babords skrovsida, och en balk låg kvar i skrovet. Denna balk är av ek och har suttit omedelbart akter om masten. Över denna har ytterligare en genomgående tvärbalk suttit. På översidan har den bevarade balken fyra urtagningar, i vilka antagligen ändar till långskeppsbalkar varit infällda. Förmodligen har långskeppsbalkar även legat på de övre tvärbalkarna. Ett litet knäspant, som återfanns i vraket, har suttit mellan balkarna i den dubbla balkgången. Enkla balkgångar har även funnits i förskeppet, 2 st, samt i akterskeppet, 2 st.

På utsidan om den näst översta bordgången har det funnits en följare eller avvisarlist, som är bevarad på babordssidan. Den är gjord av gran och har halvrund sektion, och är fästad med 5 spikar. Följaren smalnar av förut. I dess aktra hälft finns 13 hål, förmodligen för vanten.

I vraket påträffades även ett stort knä, en räknesticka, samt under skrovet en jungfru. I vrakets botten låg granris, som förmodligen skyddat lasten (status 1932-1934).
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vrak SMA 712:028 (fynd 4) låg intill en mängd pålar, som utgjorde resterna av en brygga. Bryggan var dock yngre än vraket, då en av pålarna drivits genom bordläggingen. Vid ett tidigare tillfälle, vid grävning av ett avloppsdike för dränering av den våta muddermassan hade akterpartiet blivit illa skadat.

Vraket dokumenterades och vrakdelarna märktes upp och flyttades till källaren i Kalmar slott i väntan på konservering. Vrakdelarna kom därefter att fortsätta förvaras i nämnda källare tillsammans med övriga fynd från undersökningen av Slottsfjärden.