Publicerad av: Länsstyrelsen Dalarna
RAÄ nummer: Ore 178:1
Geografisk plats: Ore socken, Dalarna
Hyttområde, ca 180 x20-70 m (N-S), bestående av hyttruin, grunder till rostugn respektive kolhus, hyttdamm och slaggvarpsbotten samt husgrund och brofästen. Hyttplatsen ligger omedelbart Ö om bäck vid dennas utfall i sjön Amungen. Hyttruin, 9x8 m (NNÖ-SSV) och ca 9 m h. Kallmurad av huggna gråstensblock med järnförband upp till 5 m h. Väggarna raserade i S och Ö. I S och sannolikt i Ö utslagsöppningar, 2,75 m br och ca 3 m h, fyllda och övertäckta av nedrasad jord och sten. Av hyttpipan återstår en ca 2,25 m h inre del, nedtill 2,05 m diam resp. 1,9 m diam i överdelen, av murade eldfasta tegelstenar, 0,25x0,2x0,11 m. 0,7 m utanför den inre delen av pipan är en ca4 m h yttre mantel av huggna gråstensblock, intill 1,25 m tj. Mellan pipans inre del och manteln finns ett rödbrunt sand- och jordlager. Ruinen är delvis övertorvad och beväxt med lövbuskar.
22 m NNÖ om hyttruinen är: Grund till rostugn, 15x8 m (NNÖ-SSV) och intill 2 m h, av kallmurade gråstensblock. Ca10 m ÖSÖ om hyttruinen är: Grund till kolhus, ca 30 m l, uppskattningsvis 10–12 m br. V kanten utgörs av en ställvis raserad stenmur. Ö därom en terrassliknande del med högsta partiet i N. Osäker begränsning i N-Ö-V. 15 m N om hyttruinen är: Dammvall, ca 20 m l (VNV-ÖSÖ), 2 m br och intill 2 m h. 5 m N om denna finns landfästena efter gammal bro. SV om dammvallen är en husgrund, rektangulär, 12 x 6 m (N-S) och 0,2–0,7 m h av 0,3–1,5 m st huggen sten, troligen efter kvarn. Husgrunden används delvis idag som vägbank. Intill i sluttningen åt V syns ett större kvarnhjul. S och SSÖ om hyttruinen är: Slaggvarpsbotten, 115x50 m (NNV-SSÖ) med i ytan enstaka synliga slaggbitar. Mitt på slaggudden är en husgrund, 11x7 m. Beskrivningen är delvis kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.
Terräng: Kuperad moränmark. Bymiljö.
Antikvarisk kommentar: Masugnen togs i bruk 1797 och var i bruk fram till 1872. Dalfors bruk anlades 1726 efter att man fått tillåtelse att anlägga en hammarsmedja med en hammare och två härdar vid Böle-åns utlopp i sjön Amungen. Den första hammaren som anlades var den s.k. Mellanhammaren. Den andra hammaren fick tillstånd 1734 och var den så kallade Nederhammaren. 1765 fick man rätt att nyttja del av skogsallmänningen i Alfta socken. 1797 fick man tillstånd att flytta Tungsjö masugn till Dalfors samt att uppföra ett manufakturverk bestående av en knipphammare, 8 spikhamrar, en klippsax samt en plåthammare med glödugn. 1833 fick de rätt att anlägga en räckhammare för att tillverka plogar. 1841 fick de rätt att anlägga ytterligare en hammare. Vid denna nya hammare byggdes även en ny smedja, vilken placerades vid översta fallet där det tidigare var en tullkvarn. Denna kallades ”Nyhammaren” och omgivande område kallades Knacknäs. Redan på slutet av 1850-talet började bruket dra ner på sin verksamhet för att läggas ned helt 1872. Runt 1850 beskrevs området som följande: ”Vid nedre vattenfallet eller ”Hyttdammen”, var: en masugn med rostugn, varmapparat, krossverk, trecylindrig blåsmaskin, en 360 fot lång malmuppfodringsbana med spelverk från lastageplatsen vid Amungen till rostugnen, en nedanför masugnen belägen kolugn med uppfordringsverk för flottad kolved samt en mjölkvarn med bostad."
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.