Plats med tradition (L1989:1099)

Tradition: Silverskrinet på Havgårdsön: "En dag för många hundra år sedangick en man som hette Pål, och bodde i Kalthus inte långt frånHavgård, och plöjde på ön i Havgårdssjön. Plötsligt kände hanhur plogen stötte emot något hårt. När han böjde sig ned för attse vad det kunde vara såg han hörnet på ett stort silverskrin.När han då skulle taga upp skrinet ur jorden fick han se ettljussken på himmelen och förstod att det hade börjat brinna iKalthus. Pål skyndade därför genast iväg hem för att försökasläcka elden och rädda vad han kunde. Väl hemkommen fann hantill sin förvåning att hemmet var oskatt. Det hela hade varit ensynvilla. Han skyndade då tillbaka till ön i Havgårdssjön, mennu hade silverskrinet sjunkit tillbaka i jorden och han kundealdrig mer finna det". Silvertallrikarna på Havgårdsön: "Förlänge sedan, medan Havgård tillhörde Jordberga, bodde i Havgården rättare som ville undersöka ruinkullen på ön i sjön. Sevidare under Kommentar.

Antikvarisk kommentar: En dag medan han grävde på kullen fann han en glugg, genom vilkenhan kröp ner och kom då in i de gamla välvda källarvalven, somännu finns kvar i backen. Där inne fann han två silvertallrikar,som han tog med sig upp i ljuset. När han på nytt skulle gå neri hålet, som ledde till källaren, kände han sig sjuk ochillamående och måste bege sig hem. Efter några timmar var handöd, enligt vad man ansåg förgiftad av den osunda luften i de iårhundraden tillslutna underjordiska källarvalven. Efter dettaville ingen mer bege sig ner i källarna och hålet rasade igenoch glömdes bort".