Fossil åker (L2024:8622)

Fossil åkermark bestående av minst 300 röjningsrösen i olika storlekar av varierande karaktär, terrasskanter samt hak. Rösena är i allmänhet 3–6 m i diameter och 0,4–0,6 m höga. Flera rösen är dock större och högre och vittnar om att marken har en naturligt mycket hög sten- och blockhalt. Inom delar av området finns även betydligt flackare rösen, exempelvis i NV. Rösena ligger bitvis mycket tätt. Längs östra långsidan löper en närmast sammanhängande, 0,3–0,6 m hög terrasskant som avslutning på odlingsmarken ned mot intilliggande kärr/mosse. Motsvarande terrasskant på västra sidan är tydlig men överlag inte lika mäktig. I södra delen finns ett större inslag av rösen med mera sentida prägel. Det rör sig här om rösen som innehåller stenar som omfördelats i samband med nyröjning i relativt sent tid. Merparten av dessa "ihopsamlingsrösen" torde ligga ovanpå äldre anläggningar. I södra delen återfinns en del rösen på synnerligen stenig mark.
Den fossila åkermarken ligger på en långsträckt och markerad moränryggg, orienterad i NO-SV och som i regel är cirka 100 m bred. Den södra tredjedelen ligger på inägorna på 1812 års storskifteskarta över Ekornahult, resten på utmark. Praktiskt taget hela området används som äng 1812 och kallades då "Östre backar". På 1816 års karta över utmarken kallas höjdsträckningen "Åsen" och karakteriseras som "bokhult".
Den fossila åkermarkens omfattning och karaktär talar starkt för att den odlats senast under medeltid. Det kan röra sig om en ödegård från 1300- och 1400-talens agrarkris. Bebyggelselämningar kan således finnas inom området. Ett par gravar på högsta partiet indikerar ett förhistoriskt ursprung för delar av odlingsmarken.