Fartygs-/båtlämning (L1960:6452)

Fartygslämning, ångfartyget SVECIA 1926-02-28.
Status: Skrovet är brutet i två delar. Aktern är belägen på 20 meters djup medan förskeppet ligger på 8-10 m. Delarna är hårt nedbrutna. Rodret samt en del av relingen är fortfarande synliga (status odaterad). Bärgningar: Troligen har danska dykare företagit viss skrotbärgning på vraket.

Händelseförlopp: Efter att felbedömt en grynna för att vara ett isflak, rände man på grund strax norr om Härmanö Huvud på Orust och blev sittande fast, huggande hårt på grundet. Alla man kallades på däck och livbåtarna klargjordes, men det visade sig att Svecia ej var läck och att det inte förelåg någon övervägande fara för liv.
Livräddningskryssaren Justus A Waller var samtidigt ute och patrullerade längs bohuskusten med Bernhard Österberg som befälhavare. I den täta dimman som rådde denna morgon hörde kaptenen en svag tutning akterut och man lade så om kursen till NO. Man fortsatte att gå för segel, för att bättre kunna höra ljudet. Efter en stund blev en lanterna från Svecia synlig. Besättningen på 16 man stod klara att lämna fartyget och fördes över på Waller. Kapten Svensson och en annan ung besättningsman ville dock inte lämna fartyget eftersom det ännu inte blivit läck. Två av Wallers besättningsmän stannade också kvar för att kunna föra kapten och den unga pojken i säkerhet om situationen skulle förvärras. Waller satte kurs mot Käringön för att rekvirera bärgningshjälp.
Omkring halv nio på förmiddagen blir Svecia läck. Waller lämnade av kvinnorna på Käringön och hämtat hjälp i form av bärgningsfartyget Harald. De bägge fartygen återvände till Svecia på eftermiddagen. Efter att man pumpat fartyget läns försökte Harald rycka loss Svecia utan framgång. Svecia blev allt mer läck, samtidigt som vinden ökade och sjön vräkte in över fartyget. Man gjorde nu desperata försök att hiva lasten överbord men inget hjälpte. Situationen blev nu så allvarlig att man beslöt lämna haveristen.
En tulltjänsteman vägrade lämna fartyget förrän en tulljakt hämtat upp honom, varför han stannade kvar ombord. En eka lämnades kvar hos honom för säkerhets skull. Under kvällen och natten ökade stormen till full storm och Svecia började brytas av midskepps. Ingen tulljakt syntes till och ekan, som lämnats vid haveristen, hade slagits i bitar.
Kapten Österberg på Waller hade ingen aning om att en man fanns kvar på fartyget, utan trott att han följt med Harald. Waller gick således ånyo ut till Svecia. Efter att ha kämpat mot vädret i sju timmar nådde man fram till haveristen. Tulltjänstemannen stod på däck och vinkade men man hade ingen möjlighet att gå fram till haveristen. Man fick dock över ett rep, vilket tulltjänstemannen knöt om midjan, för att sedan hoppa i vågorna. Strax var han ombord på Waller som gick till Käringön. Svecia bröts sönder av vågorna och försvann i djupet

1926-03-09 Sjöförklaring vid rådhusrätten i Göteborg.