Publicerad av: Nordic Maritime Group AB
Alternativnamn: "KYRKAN"
Geografisk plats: Kramfors socken, Ångermanland
Lämningen utgör resterna av brospannet efter det första försöket att uppföra Sandöbron som rasade och störtade ner i älven den 31 augusti 1939. Det raserade brospannet är cirka 260 meter långt, 12 meter brett och cirka 1 meter tjockt och ligger på botten i flera knäckta sektioner. Maxdjupet under bron är 18 meter. Vid positionen för lämningen har två sektioner rest sig mot varandra likt ett korthus och takåsen höjer sig cirka sju meter över botten. På undersidan av de två sektionerna som rest sig mot varandra finns formvirket kvar men på vissa platser hade formvirket släppt från själva formen och lagt sig nedanför på botten. På bägge sidor av brospannet finns knippen med träpålar nedslagna i botten och dessa användes som stödben till det befintliga brospannets gjutform.
Tradition: Idén om att bygga en ny bro över älven, och att den skulle ligga här vid Sandö och ha en segelfri höjd på 40 meter, började redan 1924. Höjden ansågs nödvändig för att segelfartyg skulle kunna passera. 1936 antog vägdistrikten och länsstyrelsen beslut om att bron skulle byggas. De ökade på den segelfria höjden till 42 meter och bredden till 12 meter. Hela kostnaden beräknades till cirka 5 miljoner kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gav Skånska Cementgjuteriet i Stockholm uppdraget att bygga bron då de inkommit med det lägsta anbudet på 3 318 000 kronor. Det var under byggandet Sveriges störta byggarbetsplats, med som mest 300 man. 20 procent var ditresta arbetare och tjänstemän, medan de övriga anställda kom från närområdet. Ådalen hade hög arbetslöshet och brobygget var säkert välkommet projekt som skapade många arbetstillfällen. Bygget av formen till brospannet och de stöttande trätornen fortskred. Bara till detta åtgick 60 000 Kg tiotums trådspik. Gjutningen av valvbågen beräknades kräva 3 000 ton cement. Men så skedde det som inte fick ske. Klockan 16.30 den 31 augusti 1939 gav hela konstruktionen vika. Med ett öronbedövande dån föll allt ner i älven. En kolossal vattenkaskad slog upp. Ett vågsvall på 15–20 meter spolade högt upp på stränderna. Närboende kände skakningar i husen och trodde det var en jordbävning. Allt hände bara på några sekunder. De flesta av de arbetare som befann sig på brospannet när det rasade överlevde mirakulöst nog, men skadades då formvirke, som följt med brospannet ner i djupet, lossnade och kom i hög fart uppflytande som projektiler. Stor förvirring rådde och det tog flera dagar innan man visste hur många människor som mist livet och hur många som arbetade på det skiftet och var de befann sig när olyckan inträffade. Dödssiffran stannade på 18 personer. Spekulationer om att raset var orsakat av ett sabotage florerade ett kort tag eftersom andra världskriget hade brutit ut dagen efter raset. En expert på brokonstruktioner uttalade sig ett par dagar senare att priskonkurrens vid anbudsförfarandet, och därmed bristande säkerhet, kunde vara orsaken till raset. Länets yrkesinspektör skrev den 9 september 1939 att formkonstruktionens uppbyggnad helt i trä kan vara orsaken. Trä rör sig, krymper och sväller, allt efter väderleken och påverkar därför hållfastheten i spikningen.
Antikvarisk kommentar: Resterna på älvens botten minner fortfarande om katastrofen som inträffade under bygget av Sandöbron. Vid olyckan omkom 18 arbetare som jobbade på brospannet när det rasade. Sandöbroraset är den värsta arbetsplatsolyckan i Sverige som inträffat i modern tid.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.