Fartygslämning, ångfartyget S/S AMASIS, 1940-04-08.
Vraket ligger horisontalt, något nedsjunket i bottendyn. Mast och skorsten är brutna, troligen av ett minsvep, och midskepps finns ett stort hål i styrbordssidan efter torpedträffen. Från detta hål går en spricka i fartygssidan upp mot akterdäck. Sprickan uppstod förmodligen när fartyget slog i botten (status 1966). Metallen har börjat anfrätas ordentligt och på sina ställen syns hål (status 1984). På backen står spel, lastbommarna är nedfallna. Fördäcket är helt belamrat med bråte samt med ett sjok av nät. Längst fram i fören hänger babords ankarkätting ut genom bordläggningen, efter att besättningen på så vis försökt häva slagsidan efter torpederingen. Ankaret hänger vid fartygssidan. Skrot, bråte och grova slangar ligger utspritt överallt, både på promenaddäcket och i hytterna. I en av hytterna finns ett badkar. Även det aktre däcket är belamrat med nedfallna master, bommar, kablar och vajrar. I övrigt är allt bibehållet även här. Pollare och spel, vajertrummor och 6 dävertar finns på akterskeppet, liksom på förskeppet. Likaså finns den välbevarade reservstyrningen med styrbords och babords trädubbelrattar. Vid hålet efter torpedträffen har stora delar av däcket rasat in (status 1998).
Tradition: Dimensioner och byggnadsår: 133.6x16.9x9.8m, stål, 1923. Last av kol 2000 ton. Historik: S/S Amasis var shelterdäckad. Hon byggdes för Dampfschiffahrtgesellschaft "Deutsche Kosmos" i Hamburg, men såldes efter några år till Hamburg - Amerikalinjen. Hon var på sin tid tyska Amerikalinjens stolthet men konfiskerades av den tyska flottan vid krigsutbrottet och degraderades till styckegodsfartyg. Hon tillhörde den armada med tyska fartyg som skulle invadera Norge. Resan mot Norge, som skulle bli hennes sista, var den första resan Amasis företog efter att ha varit blockadbåt kring Las Palmas. Händelseförlopp: Amasis lotsades från Vinga nordvart inom neutralitetsgränsen. Strax efter att lotsen observerat skäret Tova varskodde styrmannen honom att en prick siktades om babord. Lotsen såg då att pricken i själva verket var periskopet på en ubåt och gav styrmannen order om babords roder. Ungefär samtidigt kom en torped som träffade maskinrummet midskepps/ i akterskeppet om styrbords sida. Innan man siktat periskopet hade redan en torped avfyrats, men denna bommade och exploderade aldrig. Maskinen stoppades och alla rusade till livbåtarna. Besättningen räddades sedan av lotsar, som iakttagit händelsen från land och ögonblickligen begivit sig till olycksplatsen. Befälhavaren sattes på egen önskan ombord på tulljakten för att invänta fartygets sjunkning. Amasis sjönk brinnande 10 timmar efter anfallet. Innan hon försvann under ytan ställde hon sig med fören mot botten, och propellern snurrade på tomgång högt uppe i luften. Ubåten var den engelska Sunfish, som följande dag sänkte den tyska lastångaren Antares. Sunfish var av sea-liontyp, och befälhavare var Lt. Commander J. E. Slaughter. I samma stund som Amasis siktades i Sunfish perioskop dechiffrerades en ny order om att alla tyska fartyg som siktades i Skagerack väster om 8' O och öster om det av tyskarna tagna området skulle betraktas som fientliga örlogsfartyg och sänkas utan föregående varning. Efter att Amasis övergetts gick en liten fiskebåt från Smögen upp längs Amasis långsida och inledde en liten bärgningsaktion, som gick ut på att försöka bogsera Amasis. Detta avstyrdes av lotsarna. Bärgning: Efter förlisningen flöt lite vrakrester iland, däribland ryggsäckar och Amasis namnbräda, som bärgades och hängdes på en sjöbod i Grundsund. Under 1960-talet hade några sportdykare bärgningsrätt på vraket. De plockade bl. a. upp ett kompasshus och skeppsklockan. Övrigt: Tysk radio och press hade hård censur och sände inte ut nyheten om olyckan. Saken blev offentlig först sedan anhöriga tryckt på. Från generalkonsulatet kom det sedan brev till Lysekils borgmästare Frans Orbell, där Hitler och det tyska folket tackade för den hjälp de tyska sjömännen fått. Officiellt uppgavs att Amasis var lastad med kol och styckegods. Man tror att fartyget hade ammunition ombord, men man har ännu idag inte konstaterat vad som fanns ombord förutom kol och kanoner för fartygets egna försvar. De engelska ubåtarna hade innan den nya orden, som kom samma dag som torpederingen av Amasis, varit förbjudna att sänka fientliga handelsfartyg. För att undvika torpederingar kamouflerade därför tyskarna sina militära transporter till handelsskepp. Militära material och personal doldes då med kol. Om krigsmaterial och soldater fanns ombord på Amasis är inte klarlagt. Det berättas dock att man har funnit sammanlagt två människokranier på vraket, trots att hela besättningen räddades. Bland besättningen fanns bevisligen, förutom sjöfolk, även soldater, officerare och SS-folk. Man hade tid att bogsera in Amasis till grunt vatten innan hon sjönk, och man hade då kunnat sätta igång en bärgning som avslöjat fartygets last. Av någon anledning ville dock inte tyskarna låta bärga fartyget. Uppgifter om att 500 österrikiska soldater skulle ha funnits ombord på Amasis och följt henne i djupet cirkulerar.
Terräng: Sten
Orientering: Ca 800m NV om Tovas Ungar. Vraket är utmärkt i sjökortet.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.