Kvarn (L1971:9013)

Vaderkvarnslämning 37x5-20 m (N-S) bestående av en ramp och en stödmur. I S är ramp 14 m l (N-S) ca 2 m br och 0,1-0,3 m h av 0,1-0,3 m st stenar. Rampen leder upp till en plan yta som i Ö är förstärkt med en stödmur 12 m l (NO-SV) 1,5-2 m br och 0,2-0,4 m h av 0,3-0,5 m st stenar. Enligt Else-Marie Ingeström, tidigare boende på Gullarp, byggdes väderkvarnen 1889 av "patron" Ferlin född i Linköping som sett hur vindkraften utnyttjades för att driva kvarnar. Han lät bygga en vindmölla på kullen,av samma typ som de välkända öländska. Det berättas att torparen Oskar Andersson i Ljungholmen under ett dagsverke arbetade uppe vid kvarnen och därvid träffades av en vinge så att han höll på att bli ihjälslagen,men som tur var klarade han sig. Vindkraften utnyttjades även som kraftkälla till tröskverket på logen.Flera hundra meter långa linor överförde dragkraften. Torpare och dagsverksfolk hade order att infinna sig blåsvädersdagar på logen för tröskning.En så invecklad teknisk lösning var besvärlig att hålla i skick,därför avvecklades väderkvaren efter Ferlins tid på Gullarp.(1905) Kvarnhuset som var av trä,dock utan vingar,stod kvar på platsen fram på 1910-talet.Det enda som alltjämt minnar om den forna möllaan är namnet "Väderkvarnskullen" och en liten stensatt mur till fundamentet.Höjden kallas för Väderkvarnskullen, se RAÄ 271:1. Väderkvarnsbygget finns omnämnt i Eksjötidningen 6/8 1889.