Kvarn (L1959:4703)

Kvarnlämning, ca 200 x 50-100 m (NV-SÖ), bestående av 1 kvarnbyggnad, flera dammvallar, dammvallsrester, rännor och 1 husgrund.
Kvarnen, belägen längs höger sida strömriktningen, byggdes i början av 1800-talet, men byggdes om 1892 och består av fyra våningar av tegel med underbyggnad av natursten. Den ersatte en äldre kvarn belägen på holmen intill. Ca 40 m S om kvarnbyggnaden, på den närmsta holmen är en husgrund, 11 x 4 m (NV-SÖ) och intill 1 m h, bestående av delvis tuktade, kallmurade stenar, 0,2 - 0,5 m st, kraftigt övertorvade. Grunden fortsätter troligen mot NÖ i markplan och utan synlig begränsning. Möjligen grunden till den äldre kvarnen. Genom kvarnbyggnaden löper in- och utloppskanalen, ca 200 m l (NV-SÖ), 10 - 20 m br och 0,5 - 1 m dj, ställvis kantad av kallmurade stenar. Dammvallarna och lämningar efter sådana, består av naturstensmurar och betongfundament. Dessa löper diagonalt och rakt över ån i flera sektioner. Enligt äldre kartor har en dammvall funnits diagonalt över ån från ett berg i åns SV del till kvarnen i NÖ.
Här har åtminstone sedan 1473 funnits en kvarn. Då beskrivs en kvarn i Haller som skattar fyra tunnor mjöl. Den ska då ha överlåtits från biskopsdömet i Skara till lagmannen i Västergötland Ture Jönsson Svarte Skåning, som bodde i Tuna på andra sidan ån. 1560 kom kvarnen i Gustav Vasas ägo och 1583 donerade hertig Karl kvarnen till staden. På en karta 1720 finns en kvarn markerad här med texten "stadsqvarn". 1776 fick staden ytterligare en kvarn, belägen några hundra meter uppströms Katrinefors vilken kom att kallas nya stadens kvarn medan denna benämndes gamla stadens kvarn.
Mellan åren 1938-1987 bedrevs Nordens enda utbildningsplats för mjölnare i byggnaden, som numera endast används för elproduktion och förråd. Kvarnrörelsen drevs vidare fram till 1994.
Registrerad i samband med inventering av vattenanknutna lämningar inom projektet "VaKul", Vattenförvaltning och Kulturmiljö - planeringsunderlag för Västerhavets vattendistrikt.