Stenkammargrav (L1962:2160)

Gånggrift i omgivande hög. Högen är ca 18x13 m (N-S) och intill0,9 m h. Den rektangulära kammaren är ca 9 m l och intill 1,8 m br. Kammaren ungefär i nivå med omgivande anläggningsyta. Kammarens hällar c 0,1-0,5 m h. Vid kanten i V en del påförd röjningssten. Beväxt med ett par askar och några nyponbuskar. På det mellersta takblocket är: 2) Älvkvarnsförekomst, 2x1 m (Ö-V) bestående avca 50 älvkvarnar, 5-13 cm i diam och 0,5-4 cm dj. Groparna är huvudsakligen belägna på blockets mellersta och V del. Ett par av groparna är långsträckta och delvis rännforade. Ca 1 m N om nr 2 och på det längst i N liggande takblocket är: 3) Älvkvarnsförekomst, ca 1,8x1,1 m (Ö-V), bestående av ca 55 älvkvarnar 4-10 cm i diam och 0,5-3 cm dj. Flertalet vittrade och skrovliga. Groparna huvudsakligen belägna på blockets mellersta och N del. I älvkvarnarna och speciellt i den största älvkvarnen på det mellersta tak blocket lär småsaker (knappnålar mynt mm) ha offrats långt fram i tiden (Hellman 1935, samt muntlig uppgift av Gösta Karlsson Bäckagården 1984). Vid grävning i landsvägsdiket omedelbart Ö om gånggriften 1923 påträffades en del människoben, 1 flintdolk samt ett flintspån (SHM inv nr 18050). Tidigare inventeringar (Hellman 1935,Sahlström 1910, 1915) omtalar en kantställd sandstenshäll i vägdiket som möjligen kunde vara en gånghäll. Ej iaktagen vid rev inv1984. Gånggriften benämnes Elins sten (Ljunggren 1784) eller Ilia sten (Säve 1863, Hallman 1935), Ilia=Elia dialekt. Namnet känti bygden 1984. Hellman (1935) anför också namnet Kölna stenen efter en Kölna (?) som lär ha varit uppförd på gånggriften. Säve (1863) nämnes också om uppförandet av en Kölne, vilken delvis förstört gånggriften. Rättegång lär ha väckts i denna fråga vilken dockenligt Säve "våldsverkaren vunnit".