Publicerad av: Länsstyrelsen Dalarna
Alternativnamn: Storgåsdammen
Geografisk plats: Ore socken, Dalarna
Dammvall, ca 106 m l (N-S, NÖ-SV), 2-5 m br och 0,2-3 m h av 0,3-1,5 m st kallmurade stenar, huggna och borrade samt kilade. Utskovet är uppskattningsvis ca 20 m l och 4-5 m br, bestående av huggen, borrad, kilsten som är 0,5-1,5 m st. Öppningen vid utskovet uppskattas vara ca 5 m br där rester av dammlucka finns kvar. I anslutning till denna finns ett skibord, ca 5 m l och 5 m br av stockar och metalldetaljer. Vid utskovet är två ledarmar, ca 10 m l och 2-4 m br.
Terräng: Kuperad blockig och stenig moränmark. Skogsmark (barrskog med inslag av löv).
Antikvarisk kommentar: Välbyggd dammvall i värdefull kulturmiljö tillsammans med en byggnad, troligen äldre flottarstation. Dalforsån ingår i Svärdsjö vattendrag som tidigt uppmärksammades som potentiell flottningsled för Falu gruva. Möjlighet till storskalig organiserad flottning undersöktes redan på 1680-talet och återigen 1721 men ordnades ej vid dessa tillfällen utan tillkom senare. 1864 fick Kopparfors rätt till flottled i Dalforsån genom ett kontrakt med Dalfors Järnbruk. Kopparfors utförde rensningar, byggde rännor samt förstärkte och förbättrade dammarna ovan bruket. I kontraktet ingick även att Dalfors bruksägare fick rätt att använda flottleden för brukets flottning. Detta indikerar att bruket sedan tidigare använt ån för flottning till brukets behov. Dalfors bruk togs i drift 1726 och lades ned 1872. Det är därmed möjligt att det kan förekomma äldre flottningslämningar som kan bedömas som fornlämning. 1913 ansökte Korsnäsbolaget om allmän flottled i Dalforsån (från Holmtjärn), vilket förordades 1918 men det var först 1925 som det var avsynat och lederna togs i bruk. Troligen skedde den sista flottningen i Dalforsån 1962. Vattendraget avlystes 1970 som allmän flottled. Dalfors bruk anlades 1726 efter att man fått tillåtelse att anlägga en hammarsmedja med en hammare och två härdar vid Böle-åns utlopp i sjön Amungen. Den första hammaren som anlades var den s.k. Mellanhammaren. Den andra hammaren fick tillstånd 1734 och var den så kallade Nederhammaren. 1765 fick man rätt att nyttja del av skogsallmänningen i Alfta socken. 1797 fick man tillstånd att flytta Tungsjö masugn till Dalfors samt att uppföra ett manufakturverk bestående av en knipphammare, 8 spikhamrar, en klippsax samt en plåthammare med glödugn. 1833 fick de rätt att anlägga en räckhammare för att tillverka plogar. 1841 fick de rätt att anlägga ytterligare en hammare. Vid denna nya hammare byggdes även en ny smedja, vilken placerades vid översta fallet där det tidigare var en tullkvarn. Denna kallades ”Nyhammaren” och omgivande område kallades Knacknäs. Redan på slutet av 1850-talet började bruket dra ner på sin verksamhet för att läggas ned helt 1872.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.