Publicerad av: Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB
Alternativnamn: Strömsviks Manufakturverk
Geografisk plats: Bollnäs socken, Hälsingland
Småindustriområde, ca 80 x 30 m (NÖ–SV) bestående av 1 husgrund, 1 verksamhetsyta, 2 kanaler och 1 vall samt plats för kvarn.
Husgrund efter manufakturverk är 13 x 7 m stor (NÖ–SV) på en något större platå som fungerat som verksamhetsyta. I den NÖ änden är 2 betongfundament, 0,8 x 0,8 m stora och 0,6–1,3 m höga, på vilka manufakturverkets NÖ del vilat. På ytan står ett hammarfäste fastsatt i ett betongfundament.
Intill, nedanför och SÖ om platån är en grävd kanal, ca 50 m lång (NÖ–SV), 2–3 m bred och 1–2 m djup, med en kallmurad kant av natursten och kilsten i den NV sidan. I stenkanten finns även tegelsten. Några stenar har spår efter rundkil, möjligen någon även bredkil. Kanten har delvis rasat ned i kanalen. I kanalens SV del är en av trä igensatt öppning, och det SV inloppet till kanalen har träskodda kanter av minst 2 skikt rundtimmer. Kanalen har 5–6 trösklar av rundstockar, 0,15–0,2 m höga, lagda med ojämna mellanrum. I kanalen står järn kvar som rest efter manufakturverket. I kanalens SV ände ligger en handfull ”sliptrissor” med sexkantiga hål och många urtag, slipstenar som är intill 1 m i diameter.
På kanalens ytterkant mot älven är en ca 45 m lång, 2 m bred och intill 1,3 m hög stenrensvall. Och utanför denna ytterligare en ränna eller kanal, innan en ledarm vidtar.
Enligt karta 1769 har här funnits en kvarn.
Terräng: Moränmark, skogsmark, älvkant.
Orientering: Intill och NV om älvfåra.
Antikvarisk kommentar: Enligt uppgift på skyltar låg här Strömsviks Manufakturverk 1860–1965. År 1856 fick soldaten Lars Norlin tillstånd att uppföra en smedja vid Toskströmmen. Då fanns redan en skäkt ovanför där smedjan skulle byggas. År 1860 fick Norlin Commercekollegie tillstånd att anlägga en knipp- och spikhammare som fick namnet Strömsviks Manufakturverk. Ett vattenhjul i rännan gav kraft till knipp- och spikhammare, men även till en strax uppströms liggande linskäkt. Den ursprungliga smedjan låg nedanför och lägre än den nyare. Till smedjan hörde även ett ålkar. Vid laga skiftet 1872 benämns platsen "Linsänke och Schäcktplats". I början av 1900-talet utökades smidet med snickeri med tillverkning av möbler, fönster och sparkar. Tidvis hade verksamheten sex anställda med tillverkning av hästskor, spik, barkspadar och yxor. Smedjan lades ned 1965 och förfallet av byggnaden började. En byggnad fanns kvar 1958 (ek. karta) och ca 1960 samt möjligen 1975 (ortofoto).
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.