Fartygs-/båtlämning (L1948:1320)

Datering: Dendrokronologiska prover har gett en osäker datering till 1500-talets slut.
Ett prover för C-14 datering resulterade i 1655 e Kr.
Vraket är i så pass god kondition att det talar mot att vraket skulle vara så gammalt som 1500- eller 1600-tal. Man har emellertid tidigare gissat att vraket skulle vara från 1300- eller 1400-talet.
Bärgning: Vraket påträffades av en sportdykare i slutet av 1950-talet. Fyndet registrerades senare i fornminnesregistret som en mindre fiskebåt. Sportdykare och marinarkeologer uppmärksammade vrakets speciella karaktär, som tydde på att det inte var någon vanlig fiskebåt. En grundlig genomgång av historiska källor har inte kunnat klarlägga vrakets identitet.

1997 togs prover för dendrokronologisk analys.
1999 togs prover för C-14 datering.
2000 togs prover för vedartsanalys.

2001 beviljades länsmuseet Gävleborg i samarbete med Marinarkeologiska gruppen i Gävleborgs län tillstånd för att utföra en veckas dokumentationsarbete och provundersökning av vraket. Undersökningen motiverades av att vraket blev allt mer besökt av sportdykare, att det p.g.a. sitt ringa djupet på platsen hotade att förstöras av is och vågor samt att man ville veta mer om fartygets ursprung, ålder och funktion. Undersökningarna kom att fortsätta under år 2002 och 2003.

2001 observerades ett antal plundringsgropar på vraket.

Vraket kan eventuellt vara samma som SMA 533:004.

Status: Fartygsdelarna har en viss spridning och uppnår ca 22-24 m i längd och lite under 12 m i bredd. Bottenstockarna mäter 30-40 cm i sida och spantfacken mäter 70 cm. Borden är ca 40 cm breda. Vraket förefaller ha tömts på sitt innehåll redan vid förlisningstillfället. Sedan dess har sidorna kollapsat vid slaget, utom i aktern där vraket har öppnat sig. Kölen har inte påträffats. Ingen barlast har heller observerats. På babords sida om mittlinjen finns tegelstenar från byssan. Dessa mäter 28x13,5x7 cm (status 2001).

Bordläggningen är av gran, andra detaljer av furu (spant mm) och ek.
Fyndlista: Bärgat vid de arkeologiska undersökningarna 2001:
vantknekt
tegelsten
Övrigt: DKGG Rapport.

Vraket har fått sitt namn "Engmansvraket" efter dess upptäckare som var bröderna Engman som var ute på en fisketur. Några år senare gjordes de första dykningarna. Vraket var även då kraftigt överslammat och bedömdes som mindre intressant. I början av 90-talet fick vi reda på vrakets existens när vi påbörjat inventeringen av Axmars skärgård. En del av projektet gick ut på att informer och söka samarbete med de hembygdsföreningar som finns mellan Gåsholma och Granön. Den ena av bröderna berättade då om vad han trodde kunde vara en äldre skuta av okänd härkomst. Vi följde upp tipset genom att söka i arkiv efter svaret på vilket fartyget det kunde vara.
Vid mitten av 1600-talet bröt vi efterforskingen då inget stoda att finna. I december 1996 var det tid för oss att gå ner till vraket för dokumentation och filmning. För även om ett vrak är klassat som ointressant ska det dokumenteras då framtiden kan komma fram till andra slutsatser än de som görs idag.
Förhållandena var idealiska, ett två cm tjockt istäcke låg över platsen och gav ett lugnt vatten med ljusspridning för filmning. Sikten höll ca 7 m och tjälen hade börjat gå i slammet så att siktförstöringen blev i det närmastee obefintlig. Den syn som mötte oss stämde dåligt med den förhandinformation som vi hade fått. Att vraket var gammalt syntes på erosionen av virket, fast många säger att det är en dålig parameter och en för grov uppskattning av en fornlämnings ålder.