Område med fossil åkermark (L2020:3340)

Fossil åkermark som domineras av minst 150 röjningsrösen i varierande storlekar och karaktär samt ett antal terrasskanter och hak. De flesta rösena har ålderdomlig prägel och utgörs i grunden av ganska stora anläggningar, 4–6 m i diameter. På några platser inom området har marken odlats relativt sent, möjligen ännu i början av 1900-talet. Den sent deponerade stenen har i de flesta fallen lagt överst i äldre rösen. På ett par av höjdkrönen i mellersta och norra delen finns enstaka rösen med ett gravliknande utseende i krönlägen. I västra och östra delen avgränsas åkerytorna på några ställen av relativt mäktiga terrasskanter, 0.5–0.8 m höga. Längst i söder är rösena mindre och i några fall "toppiga". De uppträder här i kuperad och dåligt röjd terräng. Den fossila odlingsmiljö torde som helhet ha ett ursprung som ligger avsevärt före den agrara revolutionen, troligen i medeltid eller förhistorisk tid.
Området ligger huvudsakligen på de gamla inägorna till gården Borabo, vars tomt enligt laga skifteskartan från 1870 var belägen cirka en halv kilometer söderut (L1998:9484). Norra hälften av området återfinns emellertid på granngården Staffansbos mark. I öster, strax utanför fornlämningen, möter en tredje jordregisterenhet – Sonhult. Områdets belägenhet i skärningen mellan flera gårdars marker påminner starkt om hur det brukar se ut när medeltida ödegårdar delats upp. I det här fallet delas det stora fossila åkerområdet nästan på mitten av Borabo och Staffansbo. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den fossila åkermarkens omfattning och karaktär, skulle det hypotetiskt kunna röra sig om en ödegård. Namnet "Källshult" på stora delar av området på 1870 års laga skifteskarta över Borabo är intressant och kan återspegla namnet på en försvunnen bebyggelse.