Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Tjärnö 216
Geografisk plats: Tjärnö socken, Bohuslän
Begravningsplats enstaka, uppgift om. På platsen påträffades, i samband med en dikesgrävning på 1,5 m dj i april 2001, obrända människoben från en i det närmaste komplett individ, samt rester av träplankor och handsmidda järnspikar. På platsen syntes vid en besiktning av antikvarie i maj 2013 ett grunt, delvis igenvuxet dike, ca 2 m br och 0,1-0,3 m dj. Den exakta platsen för fyndet kunde inte pekas ut. I närområdet finns otydliga upphöjningar i den i övrigt plana sandiga terrängen.
De handsmidda spikarna indikerade att det rör som om en äldre begravning. En osteologisk analys pekar på att den begravda individen är en man, 20-25 år.
(RAÄ dnr. 3.4.2-96-2014)
Tradition: Det finns traditioner, bland annat omskrivna av Kalm 1746 och Holmberg 1867, som berättar att människor stupade i krig under 1600- och 1700-talet begravdes i området. Kalm och Holmberg nämner till exempel ett gravfält och en gravhög vid Kilesand, senare dokumenterade under Göteborgsinventeringen (lägena är registrerade i FMIS under Tjärnö 13:1 och Tjärnö 14:1, ca 235 m V respektive 60 m N om fyndplatsen knuten till detta ärende). Begravningsplatser förekommer i liknande lägen, med sandig eller stenig terräng, i anslutning till hamn- eller ankarplatser utmed hela Bohuskusten. (RAÄ dnr. 3.4.2-96-2014)
Terräng: Plant, skyddat område mellan bergspartier. Sandig strandäng.
Orientering: 1-5 m V om grusväg mot Kilesand, strax S om infart till hus. Det av antikvarien uppmärksammade diket löper parallellt utmed den V sidan av vägen till Kilesands brygga och Vadholmshuvudet.
Antikvarisk kommentar: Då fyndplatsen inte kunde pekas ut med någon närmare exakthet, bedöms lämningen som en övrig kulturhistorisk lämning. Vid den antikvariska kontrollen 2013 uppmärksammades inga ytterligare spår efter den förmodade gravplatsen. Med tanke på att det inte förekom någon antikvarisk kontroll i samband med själva fyndtillfället 2001, samt att det inte heller genomförts någon arkeologisk undersökning av fyndplatsen därefter, går det inte att utesluta att det kan finnas ytterligare fyndigheter under markytan. Området utgör inte någon officiell begravningsplats och är inte heller en känd pest- eller kolerakyrkogård. Mot bakgrund av det ringa fyndmaterialets grad av nedbrytning, antas begravningen ha tillkommit före år 1850. (RAÄ dnr. 3.4.2-96-2014)
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.