Lägenhetsbebyggelse (L2004:3)

Torplämning, inom ett område av 150x25-75 m (NV-SÖ), bestående av 1 grund efter boningshus, 1 källargrund samt 2 uthusgrund.
Grunden efter boningshuset, belägen i central delen av området, direkt SV om väg, rektangulär, 14x7 m (VNV-ÖSÖ) och intill 1 m h, kraftigt omrörd. Källargrund, belägen i Ö delen av området, rektangulär, gjuten, valvslagen 5x4 m (NÖ-SV), delvis ingrävd och 2,5 m h. Ingång samt en 1,5 m l svale i NÖ. 30 m NV om husgrunden är uthusgrund 5,5x5 m (ÖNÖ-VSV) och intill 0,6 m h. 40 m VNV om husgrunden är uthusgrund 4x3,5 m (N-S) och intill 0,4 m h.
Koncept kartan 1820 omtalar ingen byggnad på platsen för lämningen.
På häradsekonomiska kartan 1883-95 finns en byggnad på platsen för lämningen utsatt som ett jordtorp (Jtp) med namnet Finnhultet.
Ekonomiska kartan visar namnet Finnhult på platsen för lämningen.
En skrift om Granbergsleden, gjord 2010 av elever och lärare vid Stålvallaskolan i Lesjöfors talar om att platsen:
Odlades i mitten av 1800-talet av Ol-Massa. Sen kom Ol-Hinners och hustrun Stina-Kari. De fick 10 barn och tog sig namnet Hultgren. 1907 övertog sonen Emil egendomen. I början av 1900-talet härjade lungsot i dessa bygder och familjen drabbades svårt. Äldsta dottern dog ung och av övriga syskon dog 3 innan tonåren. När de yngsta döttrarna var 11 och 14 år gamla blev de föräldralösa och fick ta hand om djur och allt hushållsarbete. Två äldre bröder fick genom hårt skogsarbete försörja familjen så gott det gick. En otrolig prestation som vi idag nog inte förstår vidden av. Äldste brodern Hernfrid tog över gården och gifte sig med Anna i granngården. De fick 3 barn och flyttade 1940 till Sigfridstorp. Karelska flyktingar kom hit 1945 och avslutade torpets historia.
På platsen finns en skylt uppsatt med kort på huset samt texten: Finnhult / Hultgrens bodde här längst, men siste brukare var karelska flyktingar, Antti Pöntinen med fam. / Huset revs 1954.