Gravfält (L1996:5634)

Gravfält(?) rest av, ca 40x20 m (NNÖ-SSV), bestående av ca 5otydliga rester av av stensättningar, svårbestämbara till formoch utsträckning. Den sydligaste är 5-6 m diam och 0.2-0.3 m h,övertorvad med i ytan enstaka stenar, 0.2-0.3 m st.Vid 1965 års inv syntes i grustagskanten flera stenpackningar medskörbrända stenar.1988 kan ingenting ses i markytan som är helt överväxt. 1965 årsbedömning och R-markering kvarstår därför.1966 undersöktes ett 1.7x1 m st parti i mitten på den sydligastestensättningen varvid slagen flinta, keramikbitar, brända benoch en tand tillvaratogs (fynd av en upp-och nervänd urna medbrända ben, troligen ä jäå/K-G S).Utanför gravfältets NÖ hörn låg tidigare en hög, vilken enl Gbginv hade schaktats bort varvid en urna med benskärvor och kolhittades.

Vid förundersökning i avgränsande syfte år 2021 drogs 11 schakt till en sammanlagd längd av 233 meter. Före sökschaktningen avsöktes området med metalldetektor, dock utan att ge utslag. Ett sökschakt innehöll två glesa stensamlingar som tolkades som möjliga rester av stensättningar. Vid förundersökningen dokumenterades en stensättning till hälften bortgrävd vid grustäkt. Den halverade stensättningen var densamma som delundersöktes 1966 (se ovan). Vidare noterades en markfast sten med ett iögonfallande utseende. Invid
stenen framkom en småstenspackning med inslag av slagen flinta av mesolitisk karaktär. I anslutning till stenen hittades tre förhistoriska keramikskärvor med en generell datering till äldre järnålder.

År 2021 undersöktes och borttogs fornlämningen. Kvar av gravfältet fanns blott en, av gammal grustäkt halverad, stensättning. Stensättningen var densamma som hade delundersökts år 1966, då man tog tillvara en gravurna med
brända ben. Vid undersökningen 2021 gjordes inga ytterligare fynd i stensättningen. Däremot hittades en bit bort från denna resterna av en krossad urnegrav, med keramikskärvor och brända ben utspridda över marken. En 14C-datering på bränt ben gav förromersk järnålder (cirka 470–230 f.Kr.). Två kokgropar undersöktes, båda med 14C-dateringar till förromersk järnålder (cirka 360–120 f.Kr.). Kokgroparna tolkar vi ha varit en del av gravfältets bruk.
Det mest överraskande inslaget var en småkullrig stenpackning som låg som en krans
runt ovannämnda spektakulära sten. Utströdda i packningen låg slagna flintor från den äldre jägarstenåldern
(mesolitikum). Flintmaterialet hade en tydlig koppling till stenpackningen. Bland flintorna förekom som redskapsföremål endast
knivar.