Kraftigt nedbrutet och söndertrålat vrak efter ett segelfartyg byggt i trä. Inget trä bevarat ovan botten. Fartyget har varit omkr. 30 meter långt. Ankarkätting av typen stolpkätting löper genom hela vraket. Flera andra svåridentifierade järnobjekt noterades, bland annat ett järnknä som tyder på att fartyget delvis varit ett kompositbygge (trä/järn). Enstaka plåtar av vit metall, förmodligen blyplåtar, noterades. Över hela vrakplatsen ligger mindre svarta kantiga stenar som troligtvis är stenkol, som varit en del av lasten. En trål sitter fast i den södra delen av vraket.
Orientering: Vraket ligger i N-S riktning på en plan mjukbotten.
Antikvarisk kommentar: Arkivuppgift om fartygsförlisning: Det tyska barkskeppet JOHANNA SCWAAHN. Förliste efter en kollision med det svenska ångfartyget Rudolf Tornerhjelm kvällen den 8 januari 1875. Enligt den erfarne danske vrakdykare Allan Jensen, som driver vraksidan www.vrag.dk, och som själv dykt på vraket, lokaliserades vraket av danska dykare under 1980-talet och var då relativt välbevarat. Träkonstruktionerna var till stor del nedbrutna av skeppsmask, medan tyngre metalldelar såsom ankare, kätting och ankarspel påträffades kvar in situ. Fartyget byggdes i ek och furu i Greenock, England, år 1843 och seglade fram till 1869 under namnet Brooksby. Vid förlisningstillfället var fartyget på resa från Hull till hemmahamnen Danzig med en last av stenkol. I tät dimma påseglades hon av den svenska ångaren. Kollisionen orsakade omfattande riggskador; fockmasten föll överbord och stormasten föll över relingen. Kaptenen och fem besättningsmän som befann sig på däck räddade sig själva ombord på ångfartyget, vilket dock inte stannade kvar för att undsätta övriga i besättningen då dess besättning befarade att även deras fartyg skulle gå till botten. Efter att de fem räddade männen förts iland i Helsingör befarades att de sju som lämnats kvar ombord hade omkommit. I själva verket hade de besättningsmän som befunnit sig under däck lyckats lämna det sjunkande fartyget i skeppsjullen, sedan storbåten krossats av den fallande masten. Efter mer än åtta timmars rodd nådde de på förmiddagen den 9 januari, utmattade och nedkylda, Anholts fyr. Den 19 januari rapporterades att Johanna Schwaan, då i sjunkande tillstånd, påträffats av den danska ångaren Helge. Besättningen bordade fartyget och räddade skepps-handlingarna samt den kvarglömda skeppshunden inifrån fartygets kajuta.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.