Fästning/skans (L1983:1727)

Skansanläggning, ca 195x130 (N-S), belägen på krönplatån av en ojämn bergrygg VNV del, brant stupande mot NNÖ måttligt mot SSV, svagt mot NNV och mot ÖSÖ övervägande terräng i samma nivå. Anläggningen består av en numera ca 260 m l vall, i SSÖ mur, vallen 1,5-5,5 m br och 0,2-2 m h och muren (ca 55 m) 1,5-2 m br och 0,5-3,6 m h, högst i S spetsen. Vallen består av jord och stenar, muren av kallmurade stenar, i allmänhet 0.3-0.7 m st med enstaka intill 1,5 m st block. Anläggningen har ursprungligen bestått av ett slutet vallsystem av vars V begränsning endast obetydliga vallrester kvarstår, markerade på fotokartan. Den ungefärliga utsträckningen i V är punktmarkerad. I vallsystemet ingår 3 bastioner eller redutter i N, Ö och SSÖ, med olika former 15-25x12-20 m st, den SSÖ troligen ombyggd på 1700-talet och dessutom skadad av nutida trädgårdsland. Den S vinkelbyggda stenmuren är enligt en ädlre planskiss anslagd ca 1745 med spår av murbruk, medan skansen i övrigt är från 1600-talet. Den VNV delen av den S begränsningen ugörs av en svagt skönjbar jordvall på gräsmatttan. Den NÖ bastionen är numera oklar i formen, med en mot SÖ utskjutande vall, ca 20 m l (NV-SÖ-SSV). Ca 20 m SÖ om denna är en fritt liggande vall, ca 30 m l (VNV-ÖSÖ-ÖNÖ-NV). Inne i anläggningen finns rester av vallar, se skissen. I ett äldre skede (1600-tal) har anläggningen haft ytterligare två bastioner i V och SV, spetsformiga, varav den SV spetsen av den SV bastionen återfanns bevarad 1984. Den utgörs av en triangulär stenkonstruktion med ca 5 m sida, ca 1,5 m h av 0,5-1,2 m st block, vilken sticker ut under en ca 2 m h jordterrasskant, ca 75 m l (VNV-ÖSÖ) och intill 3 m h, punktmarkerad på fotokartan. Även denna jordterrass förefaller utgöra rester av ett tidigare (troligen under 1600-tal?) anlagt stadium av skansen och senare i samband med trädgårdsbruk utjämnats till nuvarande form. Den ovan nämnda stenbastionen ligger endast 1-2 möh och har gått ända fram i vattenbrynet vilket också framgår av äldre planritningar. I skansens inre finns få moränavlagringar. I en naturlig försänkning i en bergshäll är en vattensamling. Några mindre sommarstugor är byggda innanför vallarna. Beväxt med enstaka lövträd, löv- och enbuskar. Mellan RAÄ-nr 16 och 17 går en stig, vilken dock ställvis har karaktär av vägbank, möjligen samtida med skansanläggningen. Kartskiss efter äldre plan, där skansen kallas Gamle skantzen med nuvarande 3 och punktmarkerade 2 bastioner varav en bevarad spets i SSV. Se skiss i inv handlingarna.