Fäbod (L1945:2636)

Fäbodlämning, Ursjövallen, ca 210x140 m (NV-SÖ), bestående av 1 husgrund med källargrop, 1 byggnadsruin, stenröjda ytor och några röjningsrösen. Området är ställvis begränsat av röjningssten.

Husgrunden, belägen i Ö kanten av området, är 9x6 m (ÖNÖ-VSV) med i VSV delen en källargrop. Den är ca 4x3 m och 0,7 m dj, med grovt kallmurade delvis övermossade och delvis infallna väggar, och omgiven av en 1,5-2 m br och 0,1-0,5 m h vall. Det som återstår av husgrundens ÖNÖ del är, längs SSÖ sidan, ett nedre murket stockvarv, 0,3 m h, med bevarad knuttimring i hörn intill källargrunden, i övrigt otydlig begränsning.

Byggnadsruinen, belägen i områdets V del, är 8x6 m (NÖ-SV) och 0,5-1 m h, knuttimrad av mycket kraftiga timmerstockar upp till 4 stockvarv, och med minst en hörnsten. Det delvis övermossade inrasade taket och väggstockar ligger kors och tvärs inuti grunden. Byggnaden och öppen ängs- eller åkeryta synlig på ekonomiska kartan från 1957.

Ursjövallen med en byggnad enligt äldsta karta från storskifte- och lagaskifte 1815, även utsatt på senare lantmäterikartor.
Fäboden verkar vara övergiven 1855 då det i lantmäteriakten från det året skrives: ".. Grubbasjön samt den längre norr på Skogen belägna Ursjöwallen. Detta sednare ställe har förut varit fäbodewall under Fåssjö by men har icke begagnats på många år, hvilket synes deraf att skog nu växer på de ställen som förut varit odlade. Denna lägenhet som icke ligger särdeles aflägset ifrån Torpet vid Grubbsjön, bör läggas under detta, emedan den är för svag att derå anlägga nybygge".

Namnet Lanntoa är ej belagt i historiskt kartmaterial. I Ortnamnsregistret angivet dels som fäbod, "kallas även Ursjövallen", och dels som täkt. Enligt sagesman från Fåssjödal sägs det att en finne blev "förvisad" dit av någon från Grubban. Därav namnet Lanntoa. Man ska ha också ha hittat en stock från 1741 där.
Enligt en genomgång av skogsfinska ortnamn av Maud Wedin betyder ordet 'lanta' gödsel av dy, taget från tjärn.