Fartygs-/båtlämning (L2013:8701)

Lämningen vid består till största delen av löst liggande grova skeppstimmer, spridda över en stor yta. Vid undersökningstillfället gick det inte att avgöra om lämningen består av ett eller flera fartygsskrov. Lämningens bevarandegrad och avgränsning har påverkats av sentida anläggningsarbeten, bland annat byggandet av bostadsområdena vid Gåshaga och piren som skyddar småbåtshamnen. Enligt hamnkaptenen vid Talluddens båtsällskap har man vid upprepade tillfällen rensat bort timmer som varit i vägen båttrafiken hamnen.
I lämningens norra del påträffades ett sammanhängande skrovparti, bestående av en nedre del av en akterstäv samt de aktre delarna av skrovets babordssida. Partiet visar att skrovet ligger orienterat i nästan N-S-lig riktning med aktern i norr. Det sammanhängande partiet är synligt till en yta av ca 4 x 3 m, resten är dolt av löst liggande skeppstimmer och sediment. Akterstäven sticker upp ca 80 cm ovan botten. Sondning visade att åtminstone ytterligare en meter av akterstäven finns bevarad nere i sedimenten. Troligtvis finns större delen av kölen samt en betydande del av babordssidan bevarad under sediment och spridda skeppstimmer.
Akterstäven har ca 20 graders slagsida åt babord och sannolikt har skrovet haft denna lutning då det hamnade på botten. Babordssidan har därefter fallit ut och lagt sig platt på botten. Styrbordssidan synes vara helt nedbruten, antingen av isrörelser eller genom medveten upprensning av hamnområdet.

Byggnadsarkeologisk beskrivning
Skrovet är byggt på kravell med såväl bordläggning som spant av ek. Även garneringen tycks vara av ek. En löst liggande planka visade sig vara av furu och kan härröra från fartygets däck. Förbindningarna i såväl den sammanhängande skrovdelen samt flera av de löst liggande timren har gjorts med kopparspik och -bult. De genomgående bultarna är försedda med brickor och har nitats. Akterstäven har spår av korrosion härrörande antingen från koppar eller legeringar med denna metall i anslutning till de uthuggna spåren för rormaljorna.
Ett knä av ek samt ett smitt knä av järn observerades vid undersökningen. Träknäet
påträffades högt upp i akterns konstruktion och det är sannolikt att det är dess ursprungliga
placering; som en förstärkning i akterskeppet. Järnknäet påträffades ca 3 m för om aktern. Under 1800-talet började järndetaljer användas i träfartygskonstruktioner, i så kallade kompositbyggen. I många fall var endast bordläggning och garnering av trä medan spant, däcksbalkar och liknande uteslutande var tillverkade av järn. Andelen järndetaljer i den aktuella fartygslämningen är dock inte så stor utan inskränker sig till enstaka detaljer. Det påträffade järnknäet härrör sannolikt från däckets konstruktion. Akterstäven har endast en svag lutning akteröver. För om akterstäven finns ett massivt dödträ. Kurvaturen på det sammanhängande skrovpartiet, vilket är plant närmast kölen och böjer sig ut för att vidga sig kraftigt högre upp i konstruktionen antyder att fartyget haft ett högt akterskepp som sannolikt varit utskjutande utanför rodrets hjärtstock. Utformningen av aktern visar att fartyget haft ett skarpt akterskepp, vilket i sin tur antyder att skrovet är byggt som ett segelfartyg. Materialvalet avseende såväl trävirke som förbindningar, skvallrar om ett påkostat bygge. Kopparbultarna är gjutna och brickorna stansade.

Fartygets ursprungliga längd över stäv uppskattas, på grundval endast av utformandet och
dimensioneringen av timren i akterkonstruktionen, till ca 25 - 35 m.

Dendrokronologisk analys
Prover för dendrokronologisk analys sågades från lämningen och skickades för analys. Endast ett prov gav ett säkert resultat. Provets yttersta årsringar daterades till 1856 med stöd av lokal kronologi. Mot bakgrund av detta resultat kunde ytterligare två prover härledas, dock med större osäkerhet. Om dessa härledningar stämmer torde virket i lämningen ha avverkats under perioden 1872-1890, vilket överensstämmer med de byggnadsarkeologiska iakttagelser som gjorts.

Talludden
Talluddens historia fram till mitten av 1800-talet är dåligt känd. Under slutet av 1800-talet finns två torp vid Talludden. Men några maritima verksamheter som kan ha föranlett trafik med så stora fartyg är inte kända från denna tid. Det är således inte troligt att fartyget förlist på platsen. Sannolikt kan lämningen sättas i samband med senare verksamheter.
De kraftiga konstruktionerna i segelfartyg byggda under 1800-talet användes ofta, i nedriggat
tillstånd, som pråmar. Under tidigt 1900-tal hade Stockholms bogserings- och transportbolag (TB) sin hemmahamn och sina förråd vid Gåshaga. Därefter kom platsen att nyttjas av bärgningsbolaget Neptun. Såväl Neptunbolaget som TB använde ett stort antal pråmar i sin verksamhet. Ett vanligt sätt att göra sig av med pråmar var att helt enkelt sänka dem. Så kallade pråmkyrkogårdar finns på flera ställen och utgör helt enkelt platser där man valt att sänka uttjänta pråmar. Sannolikt utgör fartygslämningen vid Talluddens småbåtshamn en pråm av denna karaktär; en farkost som byggts som ett större seglande fartyg men som efter lång och trogen tjänst nedriggats till pråm.