Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Hagshult 133
Geografisk plats: Hagshult socken, Småland
Kvarnlämning bestående av 1 kvarngrund och 2 dammvallar. Kvarngrunden utgörs av en kallmurad stenfot som överbyggnaden vilat på. Stenfoten är kvadratisk ca 5 x 5 m och 2 m h. Större delen av stengrunden är belägen på den NV sidan om bäcken. Stengrunden utgörs av 0,4-1,2 m st stenar i tre lager. På den SÖ sidan om vattendraget är stengrunden, som är ca 2,2 m h, välbevarad och består av sten i sju lager, både natursten och tillmakade stenar. Hjulgraven är 2 m br.
Dammvallen i SÖ är ca 20 m l, 2-2,5 m br, 2 m h och löper i Ö-V riktning. Den består av natursten som är 0,2-0,7 m st. SÖ om bäcken ligger uppkastad sten, troligen efter upprensning av vattendraget. Dammvallen i NV är ca 10 m l, 2-2,5 m br och 1 m h. Delar av dammvallen i NV är borttagen. Dammvallen är kraftigt övermossad och delvis bevuxen med gran.
Invid kvarnplatsen finns en skylt som markägaren satt upp. Skylttext: Kraftstation 1918-25. Enligt Valter härstammar uppgiften från en skriftlig källa, osäkert vilken.
(RAÄ dnr 326-395-2012)
Tradition: En tidningsartikel i Värnamo Nyheter den 6 mars 1938 handlar om Gusten Andersson som då fyllde 80 år och hade bott på Kvarnagärdet som ligger nära kvarnen. "Gusten kallade sitt ställe Kvarnagärdet efter en gammal husbehovskvarn som stod i närheten och där Rösbergas och Kushults byamän förmalde råg och havre och vore egna mjölnare. Den gick inte så fort den gamla kvarnen, särskilt när det var ont om vatten i bäcken. Men den var trägen och stannade inte i första taget. Johan Samuelsson i Packebo, som högg tag i drivhjulet och trodde att han skulle stanna kvarnen med bara händerna, följde med i kuggarna och förlorade flertalet av ena handens fingrar på kuppen." Enligt en muntlig tradition hade Gusten en lina från sitt hus med vilken han kunde stänga dammluckorna på kvällen.
Terräng: Belägen i skogsmark invid en bäck.
Orientering: Ca 55 meter SSÖ om huvudväg.
Antikvarisk kommentar: Kommentar i äldre historiskt kartmaterial (se under skriftlig källa) om att kvarnen inte varit i bruk på många år (1600-tal?) motiverar bedömning som fast fornlämning. I ägomätning från 1738 för Kushult 1 i Hagshult socken upprättad av lantmätare Arvid Mårtensson Hagman finns kvarnen markerad som nr 17. I protokollet till kartan anges att kvarnen "på månge åhr inte varit i bruk" samt att den nyttjades "höst och våhr, när flod är".
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.