Stenkammargrav (L1961:1497)

1) Gånggrift i stensättning. Stensättningen är närmast rund, ca25 m i diam och 0,5 m h. Övertorvad med i ytan enstaka 0,2-0,5 mst stenar. Gropig och ojämn yta. Över Ö-SÖ kanten löper en uppfartsväg, i N-V kantskadad av odling. N om gången är en grävd grop 4x1,5 m (NV-S) ut till vägen. Över N-V kanten är upplagd en stenmur. Beväxt med lövträd och lövbuskar (alm, ask, rönn m m). Gånggriftens kammare är ca 12x1,3 m (20-220cg), begränsningen i S är uppskattad. Kammarens botten ungefärligen i nivå med stensättningensyta. I V långsidan är 4 hällar, 0,4-1,3 m h, 0,8-2,3 m br och 0,1-1,3 m h, 0,8-2,3 m br och 0,1-0,3 m tj. Ett par lutar åt V. I Ölångsidan är 3 hällar (2 N om och 1 S om gången), 0,1-1,2 m h, 1-1,2 m br och 0,1-0,35 m tj. I gaveln i N är ett par uppstickandehällar, 0,1 m h, 0,3-0,5 m br och 0,1-0,2 m tj (möjligen 1 häll). Mitt för gången på kammarens V vägg är ett granitblock (nyckestenen) 1,2x2,2 m (20cg-220cg) och 0,6 m tj, rubbat åt V. Gång åt Öca 5x1,5 m (ÖSÖ-VNV). Gångens inre ca 0,5 m under stensättningens yta. Vid N långsidan 2 hällar, 0,5 m h (höjden från gångens insida), 1-1,8 m br och ca 0,3 m t. En häll lutar kraftigt mot gången. Vid S långsidan 2 hällar 0,5 m h, 1,1-1,3 m br och 0,3 m tj. Sannolikt är hällar från gången borttagna i och invid vägen i Ö, en sten i V hjulspåret kan vara en häll i N sidan. Samtliga stenarförutom nyckestenen är av sandsten. Hilfeling, 1788 omnämner graven som "mest förstörd, längden mellan norr och söder var 17 a 18alnar, ingången till öster 8 alnar lång". Tham har gjort en teckning av graven 1795, härav framgår att nyckelstenen är flyttad åtV samt att en häll vid V långsidan borttagits (där nyckelstenennu ligger). Platsen benämnes enligt Tham för Rysslunda eller Rösslunda. Vid Säves besök, 1862 omtalas att gånggriften är utgrävd till 3 alnars djup. 8 m NV nr 1 och 15 m Ö väg är: 2) Hög, 9 m i diam och 0,9 m h. I ytan delvis talrika 0,1-1,0 m st stenar, däravett par hällformade. Anläggningen helt kantskadad samt har en del påförd röjningssten. Beväxt med 1 aln, 1 apel samt nyponbuskar.Otydlig men massa av högkaraktär. Namnet Rösslunda ( Rörslunda)tycks hos Hilfeling och Tham avse nr 2, enligt Blomberg (se nr 3)1929 istället kullen mot nr 3 (Rörslunda kulle). Ursprunglig syftning torde vara oviss, med den formella skillnaden är för övrigtbåda tänkbara.