Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Listerby 196
Geografisk plats: Listerby socken, Blekinge
Status: RÄNNANS VÄSTRA SLUTTNING:
Ca 80 pålar har påträffats i botten. De var genomgående av klent virkemed en diameter av ca 15 cm. Flertalet var okluvna björkstammar där barken fortfarande var synlig närmast botten. Den del som stack upp ovan botten var starkt bakterieangripen och därigenom spetsformad samt bevuxen. De djupast belägna pålarna var längre än de övriga. Pålarnas inbördes placering varierade mellan enstaka pålar, grupper om 2-4 pålar på rad och i rät vinkel mot rännans längdaxel eller oregelbundna samlingar av upp till 9 pålar. De allra flesta pålarna stod i grupper om 2-4 pålar, såsom beskrivits ovan. Avståndet mellan dessa pålar var 1-3 meter. Avståndet mellan pålgrupperna i N-S riktning var sällan mer än 20 meter, vanligen betydligt kortare. Tre pålar var spetsade i ändarna med eggverktyg (status 1969).
VÄSTRA SIDAN:
Pålarna var genomgående av klent virke, ofta gran eller björk. Deras diameter var ca 10 cm vid basen, och de stack upp ca 50 cm över botten. Pålarna var grupperade i ett till synes fast system så att de stod två och två eller tre på rad med den översta på 4-metersnivån och den nedre på 6 meter. Avståndet mellan dessa grupper varierade från 4 upp till 20 meter. De större luckorna har förmodligen uppkommit genom att pålar rensats undan i samband med fiske på platsen.
En större samling pålar iakttogs 100-150 meter norr om bryggan. 9 pålar var där grupperade i fyrkant med 3 meters sida.
ÖSTRA SIDAN:
Pålarna står i formationer liknande de på andra sidan sundet, men virket var grövre. Pålarna står ofta 2 och 2 tvärs rännan eller i grupperingar några meter från rännans kant. Denna typ av pålning återkommer inom en sträcka av ca 100 meter, varefter en lika lång fyndlös sträcka följer. Efter denna finns 6 st kraftiga pålar i fyrkant om ca 2x2 m, med en påle i mitten och en ovanför. Den största pålen var en meter hög och hade en diam på 3 dm.
Söder om denna dykdalbliknande anläggning iakttogs endast enstaka pålar. De var omväxlande grova och klena och området mellan dem var fyndlöst (status 1972).
Bärgning: 1969-1974 utförde Blekinge museum marinarkeologiska undersökningar av vikingatida spärrsystem i skärgården utanför Listerby, Vabåsa och Hjorthammar. Undersökningarna inleddes farleden mellan Torkö och Östanö, där man enligt boende i trakten hade tagit upp pålar ur botten. I rännans västra sluttning påträffades ett 80-tal pålar av björk och gran. Dessa bedömdes dock vara recenta. Utöver dessa pålar påträffades dock även kraftigare pålar, som var väl förankrade i dybotten. Några pålar togs upp för C-14 analys.
1972 fortsatte Blekinge museum undersökningarna i Djupasund/Stutafjärden. Enligt muntliga uppgifter skulle pålningen börja längre söderut än där man dykt år 1969. 1972 års dykningar förlades därför vid den delvis raserade stenlastningsbryggan på Torkö mitt emot Stutaflötarna. Ett stort antal pålar påträffades mellan denna punkt och området strax öster om den norra bryggan på Torkö. Samtliga pålar stod i själva rännan, medan fynd saknas från 3-metersplatån. Under 6 meter fanns ingen pålning, och inte heller mellan land och rännan.
Då undersökningarna fortsatte på andra sidan djuprännan i Djupasund/Stutafjärden, i höjd med Östanö och söderut, påträffades flera pålar ca 100 meter från land, i rännans kant. Denna pålning fortsatte ca 100 meter. Efter drygt 100 meters fyndlös sträcka påträffades åter några pålar.
Då samtliga pålar eller pålgrupper var glesa, oregelbundna och av klent virke samt löpte parallellt med strandlinjen har de tolkats som rester av recenta fisken, ev. stakanätsfiske. De fyrsidiga pålformationerna skulle eventuellt kunna tolkas som dykdalber.
Inga spår av pålrader tvärs sundet kunde observeras. Vattenområdet väster om Östanön ansöktes även efter att fiskare i trakten lämnat uppgifter om att en pålning skulle finnas mellan Östanö och Torkö. Bottenområdet var dock tomt, vilket kan förklaras av att man dragit not på platsen och att stora delar av botten består av berg.
Prover för datering har tagits från några av pålarna.
Övrigt: Fler pålningar, som förefaller vara samtida, finns i området (se SMA 821:051-821:056).
Byggmaterial: Trä
Tradition: Pålarna utmed den östra och västra kanten av djuprännan var kända av lokalbefolkning och fiskare, som skall ha påträffat och tagit upp ett större antal av dessa pålar. Lokala traditioner gör gällande att pålarna använts för att förankra sillgarn.
Terräng: Lera, slam
Orientering: Östra och västra kanten av djuprännan mellan Torkö och Slädö/Östanön., Djupasund, Stutafjärden
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.