Publicerad av: Länsstyrelsen Dalarna
RAÄ nummer: Älvdalen 987
Geografisk plats: Älvdalen socken, Dalarna
Ledarm, ca 450 m l (NV-SÖ, N-S, NÖ-SV, 2–7 m br och 0,5–2 m h av 0,3–2 m st bruten, huggen och borrad sten och natursten som är kallmurad. Ledarmen är troligen en släntmur, alternativt rösmur. Ledarmen är kallmurad och har tydlig sluttande glacisslänt större delen av vägen, delvis på bägge sidor, brantare på läsidan. 180 m av S delen av ledarmen får ett större inslag av natursten till större delen med glacisslänt. N om denna är ledarmen mer välbyggd och strukturerad. Ca 150–175 m S om dess N ände, utmed ledarmen, är en risbädd i vattnet som till synes sticker ut ca 2 m i vattendraget. Vid N änden förekommer en sentida rensvall mellan ledarmen och vattendraget. Stenledaren är byggd i en svag halvcirkel längs älvens Ö sida och stänger älvfårans ström från stillastående vattensamlingar, tjärnar och myrmarker i Ö.
Terräng: Ö om större vattendrag samt väst om tjärn i sandigt älvssediment belägen i kuperad moränmark. Skogsmark (blandskog)
Antikvarisk kommentar: En av de viktigaste kvarvarande flottningslämningarna i Rotälven. Av stor betydelse då stenledaren är väldigt pedagogisk och välbevarad. Pedagogisk och välbyggd i en variationsrik miljö med mycket höga kulturmiljövärden. Ett kärnvärde i områdets landskapsbild med mycket högt kulturmiljövärde. Flottningslämningen är troligen anlagd åtminstone någon gång mellan början av 1920-talet men efter 1891. 1922 års generalstabskarta antyder att ledarmen då var anlagd och påverkat utseendet på Rotälven. Karta från 1891 visar att ledarmen inte var ännu anlagd. Uppgifter om flottning på Österdalälven vid Älvdalen finns redan år 1662. Det är möjligt att man då även flottade utmed Rotälven. Detta med tanke på att en ramsåg i Rot omnämns år 1650. Flottning av kolved till Långö bruk utmed Rotälven har bedrivits sedan början av 1800-talet. Småskalig flottning bör därmed sannolikt ha förekommit i Rotälven redan på 1600-talet och kanske tidigare än så. 2022 gjordes en dendrokronologisk analys av Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi vid en flottningsanläggning i Rotälvens biflöde Aspvasslan som gav dateringar för fällningsår från år 1686 till 1802-1806, med majoriteten från 1700-talet. Stockarnas ålder var mellan 93-167 år. Dateringarna visar att det förekom flottning före Rotälven blev allmän flottled samt före år 1850. Laboratoriets tolkning är att anläggningen troligen anlades någon gång under första årtiondet av 1800-talet. Det överensstämmer bra med Långö bruks anläggande vid Rotälven. Storskalig och mer organiserad flottning utmed Rotälven inleddes troligen runt mitten av 1800-talet och flottades in på 1960-talet. Vattendom VA 31/73 nämner att flottning i större skala för export skedde första gången från Rotensjön åren 1870 och 1871 samt några år tidigare från Rotälvens nedre del. Allmän flottled i Rotälven från Rymåns inlopp till Österdalälven öppnades 1872. Där står även att år 1884 förordades att allmän flottled skulle vara i Rotälven från och med Övre Rotensjön till Österdalälven. Olika årtal när Rotälven blev allmän flottled på 1880-talet förekommer i litteraturen. Älvdalens sockenhistoria IV nämner att strömrensningar och strömbyggnader började utföras 1862. Dateringarna från Aspvasslan visar dock att det förekommit strömbyggnader och rensningar innan detta årtal. Det verkar ha skett ytterligare upprustningar av flottningsanläggningar och rensningar i slutet av 1880-talet efter storskiftet. En större upprustning av flottleden i Rotälven (inklusive biflöden) ska ha gjorts på 1960-talet. De gamla ledarna av timmerkistor ska då till större delen ha ersatts med stenledare eller vallar av rensningsmassor. Flottning i Rotälven avlystes efter år 1970.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.