Boplatsområde (L2019:6553)

Boplatsområde, ca 160x60 m (NO-SV). Helt undersökt 2022. Undersökningen av boplatsen var uppdelad i två ytor, en mindre i norr och en större i syd inom vilken skärvstenshögen/-graven L1969:8763 ingick.

Den norra delen begränsas av en liten bergsrygg i norr, delar av fotbollsplan i nordväst och modern bebyggelse i syd och sydöst. Inom området om cirka 670 kvadratmeter fanns en koncentration av anläggningar såsom stolphål, gropar, härdar och kokgropar. Inom två områden fanns större sammanhängande kulturlager som överlagrade flera anläggningar. Sammanlagt fanns här 96 anläggningar. Den klart dominerande anläggningstypen var stolphål, cirka 60 stycken. Två anläggningar skiljer ut sig, den ena genom sitt djup på närmare en meter och den andra genom sitt fyndinnehåll av en riklig mängd skalkorn. Förutom säd fanns i flera anläggningar keramik som generellt har daterats till yngre bronsålder/äldre järnålder. Övriga fynd i området var bränd lera, kol och enstaka djurben. Datering av sädeskorn, djurben och keramik visar att området brukats under slutet av bronsåldern.

Den södra delen av boplatsområdet låg i ett sluttande plan med tre markerade terrasser. Området var 1 840 kvadratmeter
stort. Förutom spridda anläggningar som stolphål, härdar, gropar och enstaka kokgropar fanns centralt en hästskoformad ränna som anslöt och delvis överlagrades av ett kulturlager. Rännan som hade en oval form, 12×6,5 meter (NÖ–SV) inhägnade en cirka 70 kvadratmeter stor yta. Själva rännan var drygt 0,2 meter bred och som mest 0,35 meter djup. Fyllningen bestod av brunsvart sand med inslag av kol och sten och stenblock. Analysen av kolet visade att veden kom från lövträd främst från al men även lönn, hassel, ek och vide. I rännan fanns sädeskorn som skalkorn, havre och råg. I och intill rännan fanns några stolphål och enstaka gropar. Kol från rännan daterade denna till folkvandringstid/vendeltid. Keramiken som består av enstaka skärvor tillhör delar av en kopp. Längst i söder fanns två stenkonstruktioner som initialt tolkades som tveksamma oregelbundna stensättningar men en trolig tolkning är att det rör sig om sentida röjningsrösen. Sammanfattningsvis uppvisar den här delen av boplatsen en annorlunda karaktär jämfört med den norra. Anläggningarna var färre och tydligt koncentrerade till terrasserna i sluttningen. Dateringarna visar att ytan, i jämförelse med den norra, har brukats betydligt senare, huvudsakligen under folkvandringstid.