Fartygs-/båtlämning (L2008:321)

Status: Okänd
Händelseförlopp: De sista dagarna i oktober 1921 drog ett våldsamt oväder med vindar i orkanstyrka fram över Gryts skärgård. Stora delar av landet fick känning av ovädret med svåra skador som följd. Efter helgen hade emellertid vinden mojnat och fiskaren Gustavsson på Hallsundet gick ut i sin båt för att vittja ålhommor. Under färden upptäckte han hur en mängd bråte kastats upp på klipporna vid Pungholmen. Då han gick närmare såg han att det rörde sig om ett fartyg, som helt slagits sönder. Bland spillrorna gick en förfrusen, nästan livlös man och försökte plocka ihop bräder till en flotte. Gustavsson tog ombord mannen i sin båt och styrde omedelbart hemåt. Den skeppsbrutnes kropp var starkt svullen av kölden, och hans ena axel hade slagits ur led. Man hade inga stora förhoppningar om att hans liv stod att rädda, men han bäddades ned och läkare från fastlandet tillkallades. När läkaren kom kunde han konstatera att mannen inte fått några allvarligare skador. Den skeppsbrutne, som hette Torsten Johansson och var 25 år, hade vid det här laget piggnat till så pass att han kunde berätta vad som hänt. Det visade sig att det förlista fartyget var Galeasen Liberator.

Man hade på lördagsmorgonen gått ut från Nynäshamn. Då orkanen kom rullande över Östersjön rundade man Häradsskär för att söka skydd i skärgården. På grund av mörkret hade man inte kunnat hålla någon bestämd kurs. Under flera timmar försökte man hålla undan från de väldiga brottsjöarna och undvika att gå för nära öarna. Till slut blev dock fartyget helt manöverodugligt och drev redlöst i det hårda vädret. Det hela kulminerade med att fartyget slungades 60 famnar upp på land och slogs sönder. Den fyra man starka besättningen kom i vattnet och spolades upp och ned på klipphällen i de rasande vågorna som sköljde över holmen. Johansson klamrade sig fast vid en tall och lyckades hålla sig fast vid denna. Han hörde sina kamraters rop på hjälp, men snart tystnade de och han förstod att de omkommit när de inte svarade när han ropade deras namn. Sedermera fick han också se deras döda kroppar inklämda bland vrakdelarna, däribland hans bror, den 33-årige F. Arvid Johansson, som var kapten på fartyget. I 40 timmar utkämpade Johansson en hård strid mot vågorna på den obebodda holmen, innan vinden mojnade och han blev räddad.

Senare bärgades kropparna efter den övriga besättningen, vilka påträffades bland virket som kastats iland. Dessa fördes till Gryt, där man skaffade kistor och ordnade transporten till de dödas hemort i Bohuslän.

Besättningslista: F. Arvid Johansson, kapten, 33 år, Hamburgsund
Torsten Johansson, styrman, 25 år, Hamburgsund (bror till skepparen)
Axel Vilhelm Andersson, matros, 35 år, Hamburgsund
Frank Albert Ross, kock, 17 år, Hamburgsund

Övrigt: Positionen, som är hämtad från Göran Nilsson, är ungefärlig.

Dagarna efter förlisningen gick en fru Adele Eriksson från Björkskär omkring i stugorna och i Valdemarsvik och samlade in pengar till den räddade styrmannen. Hon lyckades få ihop 475 kr, vilket mer än väl räckte till kläder och hemresa åt Johansson. Adele Eriksson träffade 10 år efter förlisningen återigen Torsten Johansson till sjöss. Denne var då kapten och berättade att han omedelbart efter hemkomsten efter förlisningen skaffat sig en egen skuta. Han hade även på nytt varit med om en förlisning, men även denna gång klarat livhanken.