Fartygs-/båtlämning (L2013:7810)

I april 2012 kontaktades Sjöhistoriska museet av SWECO, angående att en del till en ev. mast hade påträffats vid saneringsarbeten på Beckholmen. Vid besök på platsen kunde konstateras att ca 20 vrakdelar grävts upp, vilka bedömdes utgöra delar av en fartygslämning. Grävarbetet stoppades och länsstyrelsen kontaktades och beslut togs om en förundersökning i form av en schaktningsövervakning. Fartygsdelarna skulle dokumenteras genom foto och mått samt i vissa relevanta fall beskrivas i text. Förundersökningen utfördes av arkeologienheten på Sjöhistoriska museet. De kraftigt förorenade sedimenten gjorde att undersökningen fick utföras av fältpersonalen i skyddskläder och de påträffade fartygsdelarna fick hanteras så att föroreningarna inte spreds eller inverkade på fältpersonalens säkerhet. Bland annat kunde den vattenfyllda gropen där vrakdelarna hittats inte pumpas torr. Fartygslämningarna kunde därför inte undersökas in situ. Det fanns heller inte utrymme för att förvara de framgrävda vrakdelarna någon längre tid på plats då de omgående transporterades bort för omhändertagande.

Fartygsdelar efter minst fyra fartyg påträffades i samband med schaktningarna men sannolikt rör det sig om flera. Den dendrokronologiska analysen indikerar att ett fartyg byggts omkring 1400 och övriga under 1800-talet. Stora delar av området är sannolikt utfyllt under 1850-talet i samband med byggandet av de två dockorna på öns södra sida. Kanske utgör vraken en del av denna utfyllnad. Bygget av G5-dockan på 1920-talet och förlängningar av de två ursprungsdockornas kan ha resulterat i ytterligare utfyllnader. Tidigare fanns mitt i vrakområdet en relativt djup vik och det är sannolikt att de flesta vrakdelar härrör från denna. Det bör noteras att sprängsten (sannolikt från dockorna) endast har noterats utanför den inre raden av plankor och pålar, vilket kan indikera att de inre delarna av viken utfyllts tidigare. Huruvida vissa av vrakdelarna kan ha ett samband med det varv som legat på platsen går inte att avgöra men förefaller sannolikt. Fartygslämningarnas vetenskapliga värde är delvis begränsat då fartygsdelarna inte kunde dokumentera in situ. Detta har bland annat resulterat i svårigheter att bestämma exakt hur många fartygslämningar som påträffats. Det har inte heller gått att säkert bestämma om fartygslämningarna utgör resultatet av en utfyllnad eller om de har sjunkit av en annan anledning. Viken bör omkring år 1400 ha varit ca sex m djup och en utmärkt angöringsplats. Den påträffade fartygslämningen från ca 1400 är viktig och indikerar verksamhet på/vid Beckholmen före det expansiva 1600-talet. Det bör noteras att de flesta delar som grävts fram är spant (bottenstockar, upplängor etc.), det vill säga timmer från de inre delarna av fartygen. Grävmaskinen har grävt ur vraken och relativt få bordläggningsplankor har observerats, vilket bör betyda att dessa ligger kvar i sedimenten. Området kan därför fortfarande innehålla rester av fartygslämningar.

Dateringar
Det provtagna virkets samhörighet kunde inte klargöras och vid den dendrokronologiska analysen A med avseende på datering och hög inbördes korrelationer utan hänsyn till den eventuella samhörighet som kunde observeras i fält. Grupp A (5-6 prover): Virket avverkat vinterhalvåret 1847/48. Proveniens sannolikt i Stockholmsområdet. Grupp B (1-2 prover): Avverkat 1858-1888, mest sannolikt 1860-talet. Proveniens sannolikt i Stockholmsområdet. Grupp C (1 prov): Dateras till efter 1353. Proveniens i södra Norge. Möjligen kan proverna delas upp i ytterligare några grupper/vrak.

Beskrivningar av vrakdelar
En uppdelning i vrak, 1, 2, 3 och Ekvraket gjordes i fält baserat på var delarna påträffades, konstruktion
(klink/kravell/träslag), datering m.m. Dateringarna och proveniensen på vrak 1 och 2 är så lika att möjligheten finns att delar från Vrak 1 respektive Vrak 2 kan vara från det ena eller andra vraket. Utöver dessa fyra möjliga fartygslämningar finns stora mängder material med osäker samhörighet.

Vrak 1
Innehåller två daterade prover från grupp A, men även ett prov från grupp B, som båda två har dateringar från mitten av 1800-talet och proveniens Stockholm. De påträffade fartygsdelarna bestod av bottenstockar, knän, bordläggning och spant till ett klinkbyggt fartyg som ursprungligen bör ha varit ca 18-20 m långt. Bordläggningen har varit trädymlad till spanten, med spår av omböjda spik i bordläggningen och drev som troligen är av nöthår. Det är byggt runt 1850 av virke från Stockholmsområdet.

Vrak 2
Innehåller två daterade prover från Grupp A. De påträffade fartygsdelarna bestod av bottenstockar, knän och upplängor och spant till ett kravellbyggt fartyg som ursprungligen bör ha varit ca 20 m långt. Det är byggt runt 1850 av virke från Stockholmsområdet.

Vrak 3
Bottenstockar, en köldel, knän och upplängor/spant till ett klinkbyggt fartyg. Dendroprover togs på två delar, en köldel och stäv med datering ca 1858.

Ekvraket
Består av ett flertal handbilade krumvuxna skeppstimmer i ek; fem spant, tre bottenstockar och en mastfot. Dendroprover analyserades men inget av proven gick att datera. Det är möjligt att dessa delar hör ihop med den stävdel i ek som påträffades tidigare och daterats till runt 1353, med proveniens från södra Norge. Utan kompletterande 14C-prover kan det ej med säkerhet fastslås att dessa delar härrör från en och samma fartygslämning.