Hög (L1989:5530)

Hög, 17 m diam och 2 m h, med välvd topp. I toppens V sida är en triangelpunkt. År 1923 företog Folke Hansen en arkeologisk undersökning av högen. Högen visade sig vara "till största delen uppförd av stora kullerstenar och i övrigt av strandmalen grus och sand. Stenarna var störst inom kullens södra och östra delar. Endast ett tunnt jordlager täckte kullens stenmassa. "I högen påträffades 8 gravar. 2 av dessa var sekundära gravar bestående av brända ben nedgrävda vid högens fot. I kullens NV del, vid högens fot, påträffades en skelettgrav med en del kullerstenar satta runt graven. Av skelettet återfanns underarmsbenet som antydde gravläge NÖ-SV. Inga fynd som daterar graven påträffades. En grav påträffades alldeles invid den djupa grop som Sven Nilsson grävt under 1800-talet i sin jakt efter centralgraven. Graven låg ytligt i högen och avslöjade sig genom det strandmalna gruset som omger gravarna i högen. I graven påträffades benrester och en söndrig spiralarmring av brons, 2 bronstutulus, 4,2 cm och 4,8 cm diam, 5 tutulusliknande bronser 6,4-6,8 m diam och 1 söndrig halskrage av brons. Omrörda rester påträffades efter, den av Sven Nilsson, upphittade centralgraven, bestående av kranierester med färgning efter ben,ex. ett diadem.I högens N del påträffades en grav som troligen är anlagt ganskatidigt. Man har då bortgrävt N delen av kullen och anlagt graven intill det gamla centralröset, direkt på markytan varefter liket täckts av ett tunnt lager strandmalna småstenar och därefter uppfördes ett röse av kullerstenar i ansutning till det befintliga centralgravsröset. Ytterligare 1 brandgrav påträffades i högens SV del. I denna påträffades brända ben och ett bronsbleck. Högens sista grav utgjordes av obrända benrester samt en bronsdolk och rester av trä och läder efter slidan. Högen ligger alldeles invid åkerstycket Fiskhögsåkern på storskifterskartan Örmölla by 1766, Akt 4.