Publicerad av: Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB
Alternativnamn: Hollsvattendammen, Översta fallet, Övre fallet
Geografisk plats: Överluleå socken, Norrbotten
Reglerings- och verksdamm, ca 150 m lång (N–S). Jord- och stenfyllnadsdammen har platt krön, 5 m bred upptill och 10 m bred i basen och ansluter i N änden i en låg moränbacke. Sprängsten och natursten är synligt i dammbyggnadens flacka slänter. Dammbyggnaden har 2 öppningar i den vinklade södra delen; den N öppningen är ett ca 4,5 m brett tubintag till kraftstationen, inramat av 2 kraftigt utåt vinklade betongarmar. Intaget regleras med planluckor med spettmanövrering. Framför intaget är en isgrind. Den S öppningen är ett ca 3,5 m brett bräddavlopp av betong som regleras med 2 planluckor med spettmanövrering. Bräddavloppet övergår i en ca 10 m lång spillvattenfåra med betongbotten och sidomurar av betong och vidare till en strömfåra. Den S öppningen var fram till 1970-talet flottningsutskov. Manöverspången över dammöppningarna är av betong med stålräcken.
Ca 10 m framför betongdammen i vattnet syns flera kistor med sten och trävirke, med parallella fyrkantsstolpar liggande med ca 0,8 m mellanrum. Kistorna och stenen är troligen är rester efter tidigare dammkonstruktionen som är kvar på sjöbotten efter att dammen byggdes om i betong.
Terräng: Sjöstrand, skogsmark.
Orientering: Yttre Hollsvattnets SÖ utlopp i Hollsvattenbäcken.
Antikvarisk kommentar: År 1904 avsöndrades mark för byggande av den nya dammen. Det fanns en flottningsdamm där sedan tidigare. Nya dammen blev 110 m lång av sand- och grusfyllda timmerkistor på vattensidan och stenfyllda sådana på luftsidan. Den ursprungliga Hollsvattenbäcken skulle användas till avlopp för vattnet. Modifierad ritning 1904 visar dammen 160 m lång med 2 dammöppningar, en för flottningen och en för tilloppskanalen till kraftstationen. En ny flottningssluss i dammen gjordes 1914, och ett tubintag i betong, samtidigt som dammbyggnaden höjdes. År 1919 gjordes reparationer. Dammbyggnaden förstärktes 1921 genom att timmerkistor stöttades upp. År 1927 planerades den 95 m långa dammen delvis byggas om efter att 2 förslag gjorts. Dammarmar byggdes om och stöddes av stenmur, och en glacismur. Timmerkistorna fylldes på med mera sten och grus. Betongen reparerades. År 1929–1930 byggdes hela dammen om, men hade fortsatt timmerkistor och betongdelar. Men 1940–1942 byggdes dammen om helt i betong. De centrala delarna var vinklade på 1960-talet, såsom idag. Dammkonstruktionen förstärktes 2008–2009 efter skador från vårflod. Troligen försvann det mesta av den gamla träkonstruktionen på 1940-talet vid ombyggnationen, men det kan finnas delar av dammbyggnaden kvar under dagens dammvall. Efter att flottningen upphört på 1970-talet är dammen endast en verks- och regleringsdamm. Lämningen ingår i Norrbottens kulturmiljöprogram, miljö Ljusån - Forsbacken – Holsvattnet.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.