Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Nedertorneå 516
Geografisk plats: Nedertorneå socken, Norrbotten
Bärgning: En del vrakrester bärgades av lokalbefolkningen på 1970-talet.
I samband med muddring påträffade lokalbefolkningen 1982 två plåtmynt, präglade1653 i Avesta. Med anledning av detta företog Skellefteå museum en besiktning av platsen 1983. Vid denna besiktning påträffades även vrakdelar. Då mynten påträffades i strandkanten förhållandevis långt från vraket kan man inte med säkerhet binda dem till vraklämningen. Mynten förvaras på Kgl Myntkabinettet, Stockholm.
Status: Vraket är kraftigt skadat och utspritt över ett ca 30 x 50 m stort område i anslutning till en stenrevel. En del vrakdelar ligger även på land. Att döma av spantens, klinkhakens, bordläggningens och kölens mått härrör de från samma vrak. Förutom ovannämnda vrakdelar finns även ett biteknä. Bottenstockarna är fästade till kölen. Klinknaglarna av järn är omböjda utom vid spanten, där de är fästade rakt in i virket. Tre typer av trädymlingar kan även observeras: dymlingar med oval kil, dymlingar utan kil och dymlingar med kil av rektangulärt snitt. Inom vrakområdet finns också handslaget tegel med de ungefärliga måtten 22 x 12 x 6,5 cm. Teglet är kraftigt eldpåverkat och torde härröra från från fartygets kabyss. Den bevarade delen av kölen har ett T-formigt tvärsnitt, är 755 cm lång, 30 cm bred och 20 cm hög. Den ena änden, i anslutning till stäven, avslutas med en horisontell snedlask med hak. Längden mellan kölens tränagelhål varierar mellan 14 - 20 cm. Bland spanten finns både bottenstockar, upplängor och topptimmer. Spanten bredd och tjocklek är ca 20 x 20 cm. En del är krumvuxna. Bordhaken är ca 23 - 30 cm långa. Bottenstockarna har urtag för kölen och två rektangulära slagvattenhål på varje sida om denna. Borden är 4 cm tjocka och 15 - 30 cm breda. På ett av borden finns en snedlask. Avståndet mellan tränaglarna på borden varierar mellan 32 - 45 cm. Fartyget torde ha varit ca 8 m brett, ca 30 m långt och utpräglat flatbottnat. De byggnadstekniska dragen är traditionella och ger ett ålderdomligt intryck. Vrakdelarna är påtagligt svallade. De som legat på land är spruckna (status 1983).
Tradition: Det förhållande att vraket påträffades i närheten av Kengis bruk, som under 1600-talet använde stora pråmar för transporter av kol, malm, järn m.m, gör att man kan tolka vraket som en pråm, som använts vid bruket. Ägarna till Kengis bruk ägde också ett skeppsvarv i Jakobstad.
Orientering: 200 m S om Salmisvikens innersta del, V Haparanda, Salmisviken
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.