Boplats (L1950:4763)

Boplats, delundersökt, ca 205x40-90 m (NNV-SSÖ). Boplatsen upptäcktes år 1935 vid grustäkt och en yta i den SÖ delen undersöktes år 1936 av Knut Tinnberg. Då påträffades fynd av keramik, en del ornerad, samt brända ben, kol, avslag, spånspilspets av flinta, fragment av grönskifferpilspets, mejsel och benkrok. Vid revideringsinventeringen 1981 kunde man i den gamla täktkanten se kamkeramikskärvor. Möjligen är detta även fyndplatsen för en stenyxa skänkt av K. Hillerström d y till Valbo hembygdsförening, se RAÄ-nr Valbo 65:1. Vid arkologisk förundersökning år 2012 strax SÖ om tidigare angiven utbredning påträffades rikligt med keramik, brända ben samt lite skärvsten. De ben som har kunnat artbestämmas kommer uteslutande från säl. Ingen bearbetad sten påträffades och heller inga anläggningar, men förekomst av skärvsten visar på att anläggningar finns. En krukskärva med organisk beläggning har C14-daterats till 3970-3650 f.Kr. (1 sigma). Boplatsen utvidgades ca 25 åt SÖ i samband med den arkeologiska förundersökningen . (RAÄ dnr 3.4.2-488-2013)

- - Äldre beskrivning: Stenåldersboplats av okänd utsträckning, enligt tidigare uppgift dock omfattande ett beräknat område av minst 2000 kvm. Ett ca 25 kvm stort område i boplatsens SÖ del undersöktes år 1936 av K. Tinnberg. Fynden utgörs av keramik, en del ornerad, samt brända ben, kol, avslag, spånspilspets av flinta, fragment av grönskifferpilspets, mejsel och benkrok. Boplatsen upptäcktes år 1935 vid grustäkt. En del provgropar har upptagits av K. Tinnberg. I det av Tinnberg (1936) omtalade grustaget i SÖ kan man ännu idag (1981) se krukskärvor (gropkeramik) i den gamla täktkanten i podsolprofilens B- och C-horisont. I övrigt har inom svartmarkerade områden (N därom enligt 1953 års inventering) ej upptäckts några ytterligare indikationer.
Möjligen fyndplatsen för stenyxa skänkt av K. Hillerström d y till Valbo hembygdsförening, se RAÄ-nr Valbo 65:1.