Gravfält (L1958:1158)

1) Gravfält, 125x90 m (NÖ-SV) bestående av ca 35 fornlämningar. Dessa utgöras av 4 runda stensättningar, 1 kvadratisk stenkrets, ca 25 domarringar, 3 resta stenar och 2 klumpformiga, resta stenar. De runda stensättningarna (belägna i mellersta, SÖ delen) är 5-9 m diam och 0,2-0,4 m h. De är övertorvade med i allmänhet talrika stenar i ytan, vanligen 0,2-0,4 m st. En har rest av kantkedja i SV kanten 0,1-0,2 m h av 0,3-0,7 m st stenar. En har ställvis kantränna, 1 m br och 0,2 m dj. Den kvadratiska stenkretsen, belägen i mellersta SÖ delen är 6x6 m (NNÖ-SSV) och består av 8 resta stenar 0,4-1,3 m h, 0,4-0,9 m br och 0,3-0,4 m tj. Fem lutar mer eller mindre. Domarringarna är 9-12 m diam och består av 7-9 resta eller kantställda klumpstenar. Hos en domarring i NÖ delen är klumpstenarna utan tvekan uppallade på underliggare, liksom även i flera fall på gravfältet i övrigt. 0,8x0,6-1,6x1,0 m st och 0,4-1,2 m h. Några har troligen mittsten. Flera har en eller två stenar gemensamma och minst hälften saknar en eller flera stenar eller har dessa rubbade ur ursprungligt läge. Det exakta antalet domarringar är därför svårbedömt. De resta stenarna (ca 7 m NNV om den kvadratiska stenkretsen) är 0,3-0,9 m h, 0,75-0,8 m br och 0,25-0,3 m tj. De står 1,5-2 m från varandra och kan sannolikt ha bildat en stenkrets tillsammans med tidigare eventuellt borttagna stenar. De resta klumpformiga stenarna är 0,6-0,9 m h, 0,5-0,7 m br och 0,5-0,7 m tj. En är närmast triangulär i basen. De tycks nu icke ingå i någon domarring. Eftersom gravfältet i äldre tid utsatts för en del markröjningsförsök är det ställvis svårbedömt. Möjligen bildar samtliga resta stenar och klumpstenar ursprungligen domarringar. Se även Inventeringsbok.

2025 utförde Västerviks Museum på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar en arkeologisk delundersökning av en skadad domarring inom gravfältet inför återställandet av en markskada i domarringen. Skadan hade uppkommit av betesdjur. Undersökningen omfattade metalldetektering, sållning av omrörd jord och datering. I skadan fanns ett decimetertjockt kulturlager med enstaka spridd skärvsten, kolsplitter, brända ben, små flintavslag och keramik. Två dateringar av brända ben faller inom intervallen slutet av folkvandringstiden och tidig vendeltid. Det finns även spår av aktivitet under kulturlagret och ett bränt ben dateras till tidigneolitikum och en kamstämpelornerad keramikskärva till mellan- eller senneolitikum.