Fartygs-/båtlämning (L1959:2941)

Tidningsartikel 6/3 1956.

"Gamla slavskeppet Lisa brann motvilligt ned. Sagan all för världens äldsta segelskuta Mariestad: Sveriges och troligen en av världens äldsta seglare, skonaren Lisa av Bromösund gick på tisdagen sitt öde till mötes genom eld. Den har under flera år legat utanför Tidans mynning i Vänern och så småningom stod endast akterskeppet och relingen över vattnet, varför länsmyndigheterna. som från det nya landstatshuset har Vänern under uppsikt, gjort en framställning till den nuvarande ägaren. en åkare i Fredsberg att ta bort den. Man beslöt då bränna ner skutan och på middagen satte ägaren eld på akterskeppet sedan han samlat en del brännbart material där. Det blev emellertid ingen fart på elden och inte ens brandkåren som ryckte ut till hjälp lyckades trots bensin och oljor få någon riktig brasa. Hela eftermiddagen har gamla Lisa brunnit men ännu vid 21-tiden hade elden inte nått isen som alltjämt ligger tjock runt båten. Vid den tidpunkten höll brandkåren fortfarande vakt men så småningom kommer väl elden att slockna och den undervattenytan liggande delen av båten bli kvar till sommaren.

Lisa var inte bara gammal, den hade också ett mycket äventyrligt förflutet. Den byggdes som galeas i Troense i Danmark av den bekante danske skeppsbyggaren Smidt och för danska statens räkning. Den hette då Helene och gick en del år på Grönland men kom därefter att sättas in på traden Afrika-Amerika och förde "svart elfenben" från elfenbenskusten till amerikanska sydstaterna. Hur längeden användes som slavskepp vet man inte, men 1812 var båten inköpt av en privat skeppsredare i Marstal i Danmark och döptes till Enigheten. Under en lång följd av år tillhörde hon Marstals handelsflotta och köptes1876 av en redare Forsman som då åter gav båten namnet Helene. Den hade nu riggat som till skonare och som sådan kom den någon gång vid sekelskiftet i svensk ägo hos torsöskepparen Karl Johansson som inköpte den och samtidigt döpte den till Lisa.

Som Lisa av Bromösund gick hon sedan under några årtionden på Vänern och längs svenska kusterna innan åren tog ut sin rätt och båten lades upp. År l946 köpte en mariestadsbo skonaren som för övrigt de sista åren hade haft hjälpmotor. Han planerade att göra om den till ett flytande kafé vid älvmynningen i Mariestad i hopp om att den skulle bli en turistattraktion, men tyvärr fick han nej både av den dåvarande landshövdingen och stadsfullmäktige, som efter en lång debatt avvisade projektet. Sedan låg Lisa under flera år i Tidan och underhandlingar fördes om införlivandet av båten till ett planerat sjöfartsmuseum i Sjötorp eller ev. annan ort. Dessa planer kunde aldrig fullföljas och till slut berövades den rigg och överklädnad och fick driva utåt älvmynningen. Sista gången den såldes för något år sedan hade den gått ner i pris till 200 kronor och nu är dess äventyrliga saga slut."