Hammarområde (L2001:9246)

Hammarområde, 100x20-50 m st (ÖNÖ-VSV), bestående av 1 hammarruin, 2slaggvarp och 1 fördämningsvall.I områdets N del, intill och NNV om bäcken är:Hammarruin, 16x12 m st (ÖNÖ-VSV), intill 1.2 m h utifrån och intill 3 m h inifrån, med dehögsta bevarade murdelarna vid de fyra hörnen, i NV av kallmurad sten och slagg, i NÖ avsten och cement, mot bäcken av kallmurad sten.2 m VSV om ovanstående är:Slaggvarp, 40x10-15 m st (ÖNÖ-VSV) och intill 1 m h, med vanligensvartgråhammarslagg i svartjord.Omedelbart Ö om ovanstående är:Fördämningsvall, ca 40 m st (NNV-SSÖ) inräknat den 10 m l bron.Ca 5 m SV om ovanstående är:Slaggvarp, rest av, 10x5 m st (Ö-V) och intill 0.4 m h, av samma slaggtyp som det andraslaggvarpet.På en avlång, smal holme i ån (ej tillgänglig vid inventeringen 1990) uppgavs vidinventeringen 1963 vara ett slaggvarp, troligen sekundär slagg. Ibäckens S del är en ca 12m l ränna (ÖNÖ-VSV) och 2 m br, med intill 1 m h, kallmurade stenkanter. Även denovannämnda holmens N kant mitt för hammarruinen är kallmurad, intill 1 m h av sten. Iområdets ÖNÖ spets är två otydliga husgrunder. I områdets SV spetsär en hög avschaktmassor, ca 10 m diam och 1 m h. Området är beväxt med lövskog.Denna hammare kallas allmänt Viks smedja och är den av Rörshyttanshammare som levdelängst, från ca 1600 (en av dem är omnämnd utan namn år 1584).Enligt Ingvar Rörs kallades den från ca 1640 Viks smedja, eller hammare, troligen efterSund Jöran Persson Wijk. Det äldsta hammarmärket är från år 1672.Driften lades ned på1850-talet.Smedjebacken låg omedelbart N om området. En på kartan markerad husgrund, 120 m motN, är enligt I. Rörs en smedjegrund.