Hamnanläggning (L2019:1174)

Vid flygfotografering med drönare observerades några större objekt på botten utanför det s.k. Stenavadet. Vid dykbesiktning kunde det konstateras att samtliga av dessa indikationer utgjordes av stenkistor av olika bevarandegrad. Den yttersta stenkistan är kollapsad och ligger cirka 70 meter ut från stranden. Den bäst bevarade stenkistan ligger cirka 25 meter ut från stranden och är markerad med nr 3 i figur 8 och den består av en sammanhängande rektangulär konstruktion som mäter 2,5 x 2 meter i sida. Stenkistan ligger på 1,5 meters vattendjup och som mest är fyra stockvarv bevarade. På botten runtomkring stenkistan ligger utfallna stenar och timmer vilket indikerar att kistan ursprungligen varit högre och nått upp ovan vattenytan.

De påträffade stenkistorna utanför Stenavadet fanns inte registrerade i Fornminnesregistret och dess ålder är inte helt fastställd. Troligast är dock att stenkistorna är samtida med varandra och att de utgör lämningar efter en tidigare bryggkonstruktion som har funnits på platsen. Området kring Stenavadet etablerades tidigt som ett industriområde och redan 1896 verkar det ha funnits ett fotogenupplag i området även om det är oklart exakt var och när detta fotogenupplag etablerades. Sannolikt så har de nu påträffade stenkistorna uppförts omkring 1880/1890 som en del av en lång bryggkonstruktion som använts för lastning och lossning av fotogen.