Område med fossil åkermark (L1989:9400)

Fossil åkermark inom en 330 x 370 (maxmått) stor yta. Forminnehållet domineras av uppemot 20 parallella terrasskanter, ingående i ett regelbundet utformat system med bandparcellerad åkermark. Terrasskanterna är mellan 0,3 och 1,0 m höga och orienterade i nord-sydlig riktning. På grund av sekundär odling (dock endast i ringa omfattning i sen tid) är några av kanterna utflackade och delvis svåra att följa i terrängen. De längsta kan dock följas mer eller mindre utan avbrott ungefär 350 meter. Röjningsgraden på själva åkerytorna är hög, vilket sannolikt i första hand avspeglar en naturligt låg stenhalt. Endast ett fåtal, överlag små (1–2 m i diameter), röjningsrösen uppträder glest inom området. Några av rösen ligger i terrass-slänterna. Odlingsytorna löper i söder ned mot en avslutande, öst-västligt orienterad terrasskant. Parcellbredderna ligger regelmässigt kring 11 meter, ibland någon meter mer eller mindre. I mellersta delen är parcellerna något bredare men eftersom bredderna där uppgår till drygt 20 eller 30 meter kan detta tyda på att parcellbegränsningar plockats bort.
Parcellsystemet har troligen ett ursprung i markplanering under tidig medeltid. Det har sannolikt tidigare fortsatt ut i den relativt sent odlade marken i norr och nordost.
Den fossila åkermarken har sannolikt endast i liten omfattning berörts av 1700- och 1800-talets uppodling längre mot nordost. Marken har legat på utmark och delvis varit skogbevuxen. Ett par ålderdomliga hägnadsrester (stensträng resp. gropavall) i mellersta och sydöstra delen av området överlagrar den bandparcellerade åkermarken.
Miljön är mycket välbevarad och lätt överblickbar tack vare det intensiva betet inom naturreservatet. Inom och strax utanför den fossila åkermarken finns flera andra välbevarade forn- och kulturlämningar, vilka sammantaget konstituerar en agrarhistorisk miljö med mycket stora vetenskapliga och pedagogiska värden.