Runristning (L2019:1864)

Runsten, plats för. SÖ 1. Numera försvunnen. Stenen ska ha legat som tröskelsten till kyrkans västra ingång. Plats enligt Södermanlands Runinskrifter.

Ur Södermanlands Runinskrifter:
Runstenens plats angives i B. 713 vara »Kyrkodörren». Stenen är nu förlorad. S. Boij e
af Gennäs, som sökte efter den 1883, yttrar: »I kyrkodörren finnes nu ingen runsten synlig, ej
heller annars någon bekant för prest eller klockare. Kyrkoporten (den vestra förmodligen; den norra ar en
på 1750- el. 60-talet uppförd utbyggnad) har nu utanför sig en hög trappa (Klefva-grafven). På denna trappas
platå ligger en grafsten med årtalet 1668; således är säkerligen förändring vidtagen med vestra ingången efter
1680-talet.»
Enligt teckningen i B. 713 låg runstenen som tröskel i kyrkodörren med framsidans
topp och fot övermurade men med högra kanten nedom toppen synlig i hela sin längd,
som enligt teckningens skala varit 2,75 m, bredden var l,os m. Stenen är tecknad avbruten på mitten och med ristning blott på toppstycket.
Vänstra slingan börjar med ett namn, vars första led synes varit sik-, fast mellanstrecket fattas på S och
nedre staven på k. Senare leden ++h varpå skuggan av r synes följa, är uppenbarligen felläst, det första +
kan antagas hava varit # h. Närmast ligger då namnet sikhatr, varvid dock andra ledens tredje runa måste
antagas i högre grad felläst. Jfr sihatr B. 457, L. 157 Forkarby, sikat B. 69, L. 465 Mällösa, Uppl. Det
slutande u kan tillhöra uk 'och'.
Högra sidans slinga innehåller runorna: isa - at - st, som utgöra slutet av [p]isa »denna», framför vilket
ordet 'sten' stått, samt prep, at 'efter' och de två första runorna av den avlidnes namn, efter vilket förmodligen
någonstädes en släktskapsbeteckning följt.
Inskriften har alltså varit följande: sikaaaru — isaatst —
Översättning: Sighvat(?) och — denna efter St—.