Fartygs-/båtlämning (L1959:2195)

Under perioden april-maj 2012 genomförde Bohusläns museum en arkeologisk förundersökning inom en del av fornlämningen Göteborg 218, vilken är stadslager inom Nya Lödöse. Förundersökningen berörde även Göteborg 452 som utgör fyndplatsen för en eller flera stenkistor samt en fragmentarisk fartygslämning, vilka påträffades vid anläggningsarbeten 1971. Förundersökningsområdet omfattade dels en 250 m lång sträcka av Säveån, dels den norra åbrinken inom samma sträckning. Undersökningen av vattenområdet utfördes genom okulär avsökning med dykare samt användning av ejektorsug. Den norra åbrinken undersöktes genom schaktning. Förundersökningen av vattenområdet resulterade i två pålanläggningar, anläggning 1 och 2, samt fynd av historisk keramik och en del lösa båtdelar, anläggning 3. De senare ska med all säkerhet knytas till den ovan nämnda fartygslämningen, Göteborg 452. Dendrokronologiska analyser av träprover visar att båten kan dateras till omkring år 1520 AD och att timrets ståndort sannolikt återfinns i Skåne. Keramiken omfattade de sedvanliga godstyperna från historiska stadsmiljöer. Schakten i den norra åbrinken resulterade i flera intressanta anläggningar vilka bedöms tillhöra den senmedeltida stadsbildningen. Anläggning 4 är en gångbro av trä, anläggning 5 är en större yta stensatt med kullersten och anläggning 6 ett par större stenblock som kan ha utgjort delar av en strandskoning samt anläggning 7 som består av en yngre stenmur/strandskoning. Ytterligare undersökningar bedöms ge goda möjligheter att binda ihop anläggningarna med tidigare dokumenterade anläggningar i närområdet.

Anläggning 3
Fartygslämning bestående av lösa konstruktionstimmer inom en yta om ca 4×4 m. Inom denna yta påträffades ett spant, ett balkliknande timmer av oklar funktion och flera bordfragment. De påträffade konstruktionstimren är uppenbart söndergräva och omlagrade, vilket talar för att de, möjligen med undantag för balken, hör samman med 1971 års båtfynd, RAÄ Göteborg 452. Balken skulle hypotetiskt även kunna tänkas härröra från någon av de stenkistor som också påträffades vid detta tillfälle. Prov för dendrokronologisk analys togs från två konstruktionstimmer. Prov nr 6 härrör från den ovannämnda balken. Träslaget var ek och omfattade 81 årsringar. Den yttersta årsringen daterades till 1448 AD. Med tillägg för saknad splint beräknas trädet ha blivit fällt efter 1468 AD. Prov nr 7 härrör från spantet/upplängan. Träslaget var ek och omfattade 104 årsringar varav de fem yttersta utgjorde splint. Den yttersta årsringen daterades här till 1502 AD. Med tillägg för saknad splint beräknas trädet ha blivit fällt omkring 1520 AD. Träslaget i en analyserad tränagel visade sig vara ek. Ståndorten för de analyserade konstruktionstimren återfinns sannolikt i Skåne.
På platsen påträffades även en mindre mängd historisk keramik. Keramiken var relativt fragmenterad och eroderad. Merparten bestod av oxiderat lergods, vanligtvis benämnt yngre rödgods. Förekommande kärltyper var trefotsgryta med rörskaft, gryta övrig samt fat med glaserad spegel. Ett fragment vardera fanns av fajansfat, porslinstallrik och stengodskanna/-bägare. Ur dateringssynvinkel är rödgodset tämligen intetsägande eftersom det förekommer från senmedeltid till och med 1700-tal. Detsamma gäller för fajansen. Porslinet är inte äldre än sent 1600-tal men troligen yngre med hänsyn till det europeiserade motivet. Stengodset har en tydlig 1400/1500-talsdekor med figurativ panel.

Texten ovan är excerperad från rapporten Säveån genom Gamlestaden, skriven av Thomaas Bergstrand, Bohusläns museum.