Hytt- och hammarområde (L2025:4349)

Hytt- och hammarområde, vinkelformat, 300 x 120–150 m (NV–SÖ) och 300 x 120–150 m (NÖ–SV) längs båda sidorna av Hammarbyån och Hammardammen. I området finns 1 dammvall, 1 kvarn, 2 minnesmärken, 3 stenkanter längs ån, 1 slaggförekomst, 1 ränna, brofästen, plats för hytta, plats för hammare, plats för ålkar.
Dammbyggnaden är ca 55 m lång (NÖ–SV), jord- och stenfyllnadsdamm, delvis med skalmur på luftsidan av natursten och slaggtegel. Skalmuren i mittendelen av dammbyggnaden är 1–2 m hög av intill 1,7 m långa och 0,5 m höga block av granit och sandsten där många bearbetade med bredkil. Skolsten finns. Dammkrönet har körväg och 3 brosektioner i betong. Fyra utskov med ett 0,5 m brett för processvatten till massafabriken, ett regleringsutskov med intag till kraftstationen, ett regleringsutskov med flackt skibord av betong mitt i dammbyggnaden, och det har funnits ett verksutskov till kvarnen men som satts igen 2016.
Kvarnens grund, 18 x 14 m stor, består av en sockelvåning av spräckt och huggen natursten, många sandstenar, i oregelbunden bruksmur. Några stenar är bearbetade med mejsel och gradhammare, räffelhuggna. På grunden är påmurat 2 skift slaggtegel. I sockeln finns smide med ankarslut. Ett utskov under kvarnen sattes igen 2016 p g a läckage från dammen. Kvarnen har fasader i ljusgul slätputs med vita släta dörr- och fönsteromfattningar samt sadeltak av svart trapetskorrugerad plåt. En tillbyggnad från tidigt 1900-tal finns på den nordöstra gaveln. Ingenting av kvarnens turbiner eller maskineri finns bevarat.
Minnesplats med minnesmärken efter sulfitfabriken, placerad där första kokaren uppfördes 1888, och ca 40 m NÖ om kraftstationen. Minnesplatsen är en 22 x 15 m stor yta (NV–SÖ), delvis klippt gräsyta, omgärdad av en slaggtegelmur på tre sidor. Muren är 0,4 m hög och 0,3 m bred. Ytans SV sida är öppen och har 7 låga betongpelare. På ytan är 2 minnesmärken. Det ena är ett 0,7 x 0,7 m stort och 1,4 m högt fundament av storstenstegel men 2 minnesplaketter i brons med texten: HÄR FANNS HAMMARBY SULFITFABRIK 1888 – 1982 och PAPPERSMASSETILLVERKNINGEN VAR EN GÅNG SAMHÄLLETS LIVSNERV. INGENJÖREN VIKTOR FOLIN BYGGDE EN FABRIK FÖR FRAMSTÄLLNING AV OBLEKT PAPPERSMASSA SOM KOPPARFORS AB ÖVERTOG 1906. VÄRLDENS ÄLDSTA I DRIFT VARANDE SULFITFABRIK FÖRE NEDLÄGGNINGEN. Det andra minnesmärket består av ett 2 x 2 m stort och 0,5 m högt murat fundament av slaggtegelblock i 2 skikt. På krönet är 6 pelare huggen granit i 3 olika höjder och mitt emellan dessa är en bronsplakett med texten: SYRATORNSROSTER HUGGEN NATURSTEN ANVÄNDES TIDIGT I PROCESSEN. DET ÄR ENDA KVARVARANDE INVENTARIER FRÅN PRODUKTIONEN. Inom ytan finns även 2 kvarnstenar uppställda på betongfundament, kvarnstenarna troligen från Hammarby tullkvarn. Här finns även uppsatt en informationstavla över Hammarby industriminnesområde.
Stenkanter längs ån finns på 3 ställen. En i Ö delen av området är ca 80 m lång (NV–SÖ) svagt bågformad, av kilsten och det syns 2 skikt sten ovan vattenytan, på åns Nö strand. Den ansluter till dammvallen i S. Stenkanten finns på foton från omkring 1900, men kan vara äldre och ha med vattenledning till hammare att göra. Beväxt av en del stora björkar, så kanten är troligen betydligt längre än vad den syns idag. I N delen av området finns en stenkant eller släntmur på åns N strand, ca 7 m lång (Ö–V) av spräckt sten, 2–3 stenar hög ovan vattenytan. Beväxt av lövträd och lövsly. Ca 25 m V om denna är en stenkant på åns NV strand, ca 40 m lång (NÖ–SV) av spräckt sten, 2 skikt ovan vattenytan. Troligen har ån tidigare haft fler och längre stenkanter, men raserats med olika vattenflöden m m.
Slaggförekomsten i områdets SÖ del sträcker sig 120 m lång (NV–SÖ) längs åns NÖ strand, från kraftstationen och nedströms. Slaggen är blåsvart, tung och tät, i intill 0,4 m stora slaggstycken. I slagglagret finns även kvartsstycken.
Ränna (tidigare noterad som L1951:7630), och tidigare bedömd som lämningar av grund efter stångjärnshammare (?), bestående av två kallmurade terrasseringar, belägna parallellt mot varandra (N–S) så att en trattformig sänka, 5,5–10 m bred, med största bredden i N, bildas, vilken är vattenfylld i N delen. Den kallmurade V sidan av rännan är 24 m och 0,2–1,5 m hög, och den Ö kallmurade sidan av rännan är 15 m lång och 0,4–1,5 m hög. Båda är kallmurade av huvudsakligen 0,4–1,5 m långa och 0,3–0,5 m höga stenar i 1–4 skikt. I stenkanterna finns sandstensblock bearbetade med bredkil. Flera av stenarna är räffelhuggna. Enstaka slaggtegel finns i V kanten av den kallmurade kanten. Tre spräckta lagerstenar finns bland stenarna, där två stenar är 0,2 m tjocka. Ett lagerhål är 0,1 m i diameter. Intill NÖ om den Ö kallmurade kanten finns en intill ca 1 m hög jordbank. Denna jordbank bildar begränsningen av en ca 40 x 20 m stor avplanad yta (NV–SÖ) som finns längs ån. Även SV om den V kallmurade kanten är en avplanad yta, ca 20 x 20 m stor. Rännan används f n som uppdragsplats för roddbåtar. Enstaka relativt tunga och trögflutna samt svartgrå slaggbitar syns i åkanten.
Brofäste. Strax uppströms och SV om rännan finns sparsamma spår efter den äldsta bron över ån, i form av enstaka huggna stenar på åns SÖ strandkant.
Plats för hytta, sannolikt fanns den på samma plats som dagens kraftstation. Inga spår av själva hyttan finns kvar, men slagglager strax intill.
Plats för hammare, den s k kronohammaren, utritad på kartor från 1700-talet, ungefär på samma plats som dagens kraftstation. Inga spår efter själva hammaren finns kvar, mer än enstaka räffelhuggen sandsten som ligger slängd i strömmen nedanför kraftstationen och som kan vara från hammarens grundstenar.
Plats för ålkar. Enligt kartor från 1700-talet och beskrivningar var det kronans ålkar/ålfiske som bergsmännen fick ta över, och där de senare byggde kronohammaren.