Hyttområde (L1981:4691)

Öppna i: Fornsök, Arkivsök.

Publicerad av: Riksantikvarieämbetet

RAÄ nummer: Hjulsjö 3:1

Alternativnamn: Södra Hjulsjö Hyttan, Södra Hyttan

Geografisk plats: Hjulsjö socken, Västmanland

Hyttomtråde för Nya/Södra Hjulsjö hyttan, se nedan för deltaljerad beskrivning och se Hjulsjö 389 för kolhusens lägen.
Det är oklart när Södra Hjulsjö hyttan anlades. Från år 1555 finns uppgift som kan tolkas, antingen som en nybyggnation av gamla Hyttan eller som ett uppförande av denna hytta. Det troliga är dock att hytttan anlades år 1684. Den redovisars på storskifteskartan från år 1796 och lagaskifteskartan från år 1854. Hyttan lades ned år 1919. (Specialinventering 2017, lst dnr 436-3848-2017)

Hyttområde, ca 350x160 m (NV-SÖ), bestående av 1 masugnsruin, 1varmluftshus, 2 slaggvarp, 1 kolhusgrund (?), 1slaggstensfundament samt 1 byggnad av trä.
Masugnsruinen, belägen i områdets SÖ del, är kvadratisk, 10x10 m (NNV-SSÖ) och intill 3 m h. Det kvarstående partiet utgör fundamentet till den år 1939 nedrivna hyttpipan. Fundamentet består av tuktade gråstensblock, 0,5-0,9 m tj och intill 3 m l, vilka är upplagda i horisontella skift. I samtliga fundamentets sidor är nischliknande intagningar eller öppningar, dels för intagning av varmluft, dels för utslagen för järn och slagg (s.k. utslagsbröst). Järnet uttogs åt SSV, vars utslagsbröst är 4 m br och 2.5 m h. Slaggen uttogs åt NNÖ. Detta betyder att blästerintagen var från ÖSÖ och VNV. Dessa är 3 m br.
Ovanför det SSV utslagsbröstet är följande inskription (0,9x0,25m st): PFs 1867 SFs. 6 m N om ovan är:
Varmluftshus, av slaggsten, i vars inre värmeapparaten funnits till masugnen. Byggnaden har ett förfallet tak. 3 m VSV om varmluftshuset är:
Byggnad av trä. Den stå på en äldre grund av tuktade block, 10x9m (ÖNÖ-VSV) och intill 1,5 m h. Detta kan eventuellt vara fundamentet till rostugnen (osäkert). På denna står idag en förfallen byggnad av trä. 27 m VNV om varmluftshuset är:
Slaggvarp, med en total utsträckning av ca 250x70 m (NV-SÖ) och intill 10 m h. Varpet är kraftigt urschaktat i de centrala delarna. I NV delen är ett område avplanat och bestående av grannulerad slagg, ca 150x20 m st med en intill 2 m h kant mot SV. I NÖ ansluter området till en åsrygg.
Rester av spårväg är synlig i mitten. Intill och S om slaggvarpet är:
Kolhusgrund, (?), vilken består av en avplanad och kolbemängd yta, ca 100x10-20 m (VNV-ÖSÖ). Kraftigt sotigt under torven. I dess Ö kant leder en förhöjning, troligen spårväg för köra ut avfallet/slaggen eller hämta kol med. Ca 50 m N om varmluftshuset är:
Uppfartsramp, ca 12 m l (NV-SÖ), 4,5 m br och intill 4.5 m h i SÖ. Rampen är uppbyggd av slaggsten. Omedelbart NÖ om rampen är:
Slaggvarp, ca 50x20 m (NNÖ-SSV) och 1-3 m tj. Slaggvarpet är uppkört på åsen.
Enligt uppgift av förre vaktmästaren Johan Lindberg, född 13/121877 i Hällefors församling och som bott på denna plats sedan 1910, anlades hyttan år 1767. Den siste enskilde ägaren var brukspatron Larsson (1842-1922). Hyttan kom därefter i AB Stiernfors-Hällefors ägo som drev den till 1919 då den nedblåstes. Malmen togs från egna gruvor vid Rishöjdsberg och Salboberg, varifrån linbana fanns.
Tackjärnet gick huvudsakligen på export, den för hyttdriften nödvändiga kalken (limstenen) togs ur egen fyndighet vid Grönhult. Den ordinarie arbetsstyrkan under senare tid var ca 60 man, men i allmänhet uppgick den genom extra anställningar till 100 man. Vid nedblåsningen överfördes arbetskraften till Örsjöbergsgruvan, Bredsjö och Ställdalen.
Innan den nuvarande järnvägen anlades gick transporterna av det färdiga tackjärnet på sjön till Grängen (sommartid med pråmar, vintertid med foror) varifrån det fraktades med smalspårig järnväg, som i äldre tid var hästdriven, till Järnboås, där det lastades om och fraktades på Fåsjön till Nora. Därifrån per kanal ner till Ervalla.
Av övriga bruket tillhöriga byggnader kvarstår flertalet. De underhålls och är uthyrda till magasinlokaler.(Uppgifter enligt Lars Löthman, 1957 års inventering).
Nya Hjulsjöhyttan uppfördes, i stället för Torphyttan, enligt Bergskollegii den 11 Augusti 1683 för enkefru Elisabet Funck utfärdade privilegium, med vilkor att hyttan skulle drifvas med kol från frälse- och allmänningsskog. - Efter en blåsning år 1804 på 99 1/2 dygn stod denna hyttan en längre tid obegagnad. (Ur Johansson 1882 Noraskog II). (Revideringsinventeringen 1987)

Terräng: Flack, omrörd moränmark.

Bilder

Laddar...

Kommentarer

Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.

RSS