Fartygs-/båtlämning (L1955:3080)

Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser.

Vraket SMA 712:035 (fynd 11) påträffades intill en rad pålar efter en brygga eller en spärr (SMA 712:014). Vraket dokumenterades men konserverades eller tillvaratogs inte.

Eftersom båten inte föreföll ha haft stävroder har man tolkat den som en roddbåt utan mast. Möjligen kan den ha varit en av flottans skeppsbåtar. Blocket som påträffades i båten kan då eventuellt ha använts vid upp- och nedfirande av båten.

Datering: I brist på daterande föremål kan någon närmare bestämning av båtens ålder inte göras. Med anledning av vrakets djupläge i muddermassorna i relation till de omkringliggande vraken kan man gissa att fartyget kan dateras till 1600-tal.
Status: Båten var helt byggd av ek och uppskattas ha varit ca 10 meter lång. Kölen är 6 meter lång. Den är försedd med kantlister, som avtar mot ändarna och upphör tidigare akterut än förut. Båten synes därför ha varit skarpast i aktern. Stävarna har likadan, utfallande, form, men förstäven är en aning bredare. Båda är förenade till kölen med korta horisontala snedlaskar. Stävarnas övre ändar är bortbrutna. I akterstäven finns ett hål upptill för ett maststag eller en fångflina. Spunningar för bordhalsarna saknas.

Spantringarna är 12 till antalet, och de ligger tätast midskepps. Bottenstockarna har våghål vid sidan om kölen. De har förenats med upplängorna med en snedlask. Det aktersta spantet bestod av två nästan raka delar, som i botten låg intill varandra utan någon förbindning sinsemellan.

Borden var 20-25 cm breda och ungefär tumstjocka, fästade till spanten med tränaglar och till varandra med järnnaglar. Borden är väl lannade och saknar drevränna för det tvåslagna nöthåret.

På bottenstockarna låg rester av en kölsvinsplanka, av vilken ett stycke för om midskepps saknades. Inga spår av eventuellt mastspår fanns. Av båtens garnering fanns endast rester av en smal bräda.

I botten låg ett block av björk, till synes av medeltida typ, som troligen inte tillhör vraket (status 1932-1934).