Fartygs-/båtlämning (L1955:3077)

Status: Fartyget var väl bevarat, men var till stor del sönderfallet. Några plankor ur de övre bordgångarna samt för- och akterpartiets övre delar var borta.

Längden över stäv var inte fullt 11 meter. Största bredden, ca en halv meter akter om midskepps, var 4,55 meter. Skrovet har varit en aning skarpare i fören än i aktern, som är spetsgattad eller mitt emellan rund- och spetsgattad. Djupet midskepps, från kölens överkant, har varit i det närmaste 2 meter. Akterstäven var helt rak och har måttligt fall. Midskepps var fartyget nästan flatbottnat. Allt virke var bilat, och största delen av skrovet var av ek.

Kölen består av tre delar, av vilken mittstycket har T-formad sektion. Kölen har inte varit fästad till bottenstockarna utan endast till samborden.

Kölens aktre del består av ett till mittstycket laskat knä, vars upprättstående del bildar nedre delen av akterstäven. Akter om knäet avslutas kölen med en kort rak häl. I själva kröken på knäet finns en grund spunning. På akterstäven och knäet fanns rester av rormaljor. Akterstäven är femkantig med spetsig ytterkant, och borden har mötts akter om stäven. I de resterande delarna av förstäven fanns spunningshak för bordens kammar.

Spanten är 16 till antalet, och spantfacksbredden är 40-65 cm. I aktern fanns två v-formade timmer, s.k. käringar. Det aktra av dessa ingår i det aktersta spantet, genom att två knäspant ligger omedelbart på käringen. Nagelhål i några av de förligaste borden antyder att två liknande, s.k. kantringsspantspant, funnits i förskeppet. Varje spantring bestod som regel av bottenstock, två upplängor och två topptimmer, förenade genom liggande snedlaskar. På bottenstockarna fanns små triangulära våghål.

Borden var mellan 20-35 cm breda och 1,05-4,4 meter långa. De var fästade till spanten med dymlingar, som på utsidan hade rundade huvuden och på insidan försedda med flata kilar. Borden var inbördes sammanfogade med fyrkantssmidda klinknaglar av järn, som satt på ca 20 cm:s mellanrum. Borden var laskade med bladlaskar, med det förligaste bordet ytterst. Det överst sittande bordet, som var av furu, var pinnat till det näst översta. De aktersta bordet i denna bordgång har dock även klinknaglar av järn. Flera lagningslappar ak ek finns på och i skrovet.

Kölsvinet är lika långt som kölens mittstycke, 5,4 m. Det är nedfällt över bottenstockarna och dymlat till dessa. Något för om midskepps är det grövre och har ett mastspår om 16x8 cm. I kölsvinets undersida finns mellan bottenstockarna 8 st triangulära urtagningar, som antagligen syftat till att minska anläggningsytan och undvika röta i kölen.

Invändigt har fartyget en gles garnering av ekplankor, 3-5 cm tjocka och 10-12 cm breda. De var placerade med ca en halv meters mellanrum och spikade till spanten. De två översta bör ha gått från för till akter, medan de övriga funnits midskepps. I aktern låg en bred bottentilja av furu. Dessa har förmodligen endast funnits för och akter om kölsvinet.

Skrovet hade 9 tvärbalkar i tre balkgångar. De nedersta, som är av furu, vilade på avkortade upplängor, för vilka hak var upptagna i balkarnas undersidor. Ena ändan av dessa undre balkar fortsätter uppåt med ett i samma stycke växt knä, vilket bildat spant upp till nästa balk. Vid motsatta sidan motsvaras knäet av ett fastdymlat knäspant av ek. I de två övre balkgångarna, är balkarna genomgående och av ek. Borden har fällts in i hak i balkhuvudena. De mellersta och översta tvärbjälkarna är förenade med knäspant, som är inpassade i fördjupningar i balkarnas undersida. Ovanpå den översta balkgången finns korta "topptimmer" över vilka de två översta, oavbrutna, garneringsplankorna/relingsföljare löper. Knäna sitter således inte närmast bordläggningen utan mot "topptimren", inpassade med hak för garneringen.

På utsidan har en avvisarlist följt relingskanten.I för- och akterskeppet finns rester av furudäck. I akterskeppet fanns ett kort bråspel. Vid styrbords bog låg båtens ankare (status 1933).
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, coh Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas.

I hamnområdet påträffades flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vrak SMA 712:016 (fynd 1) påträffades i december 1932 och undersöktes i april följande år. Skrovet grävdes fram, vrakdelarna (sammanlagt 383 delar) dokumenterades och märktes upp, varefter skrovet togs isär och magasinerades i Kalmar slotts källare i väntan på konservering. De konserverade vrakdelarna förvaras fortfarande i nämnda lokal.

Omedelbart intill vrakets babordssidan stod en samling pålar, som bör ha tillhört en av slottets bryggor. Förmodligen har fartyget legat förtöjt vid denna brygga då det sjönk.

1994-95 lät Marinmuseum i Karlskrona bygga en fullskalekopia, Aluett, efter de uppmätningar som gjorts av fyndet. Fartyget har tolkats som en byrding.

Övrigt: En modell av fartyget i skala 1:60 finns utställd på Sjöhistoriska museet i Stockholm.