Publicerad av: Riksantikvarieämbetet
RAÄ nummer: Lungsund 6:2
Alternativnamn: Bjurbäckshyttan
Geografisk plats: Lungsund socken, Värmland
Hytt- och hammarområde, 90x50-15 m st (VNV-ÖSÖ), bestående av 1hyttruin, 1 kolhusgrund, plats för hammare samt 1stenvalvsbro/fördämningsvall.1) Hyttruin, 9x10 m st (V-Ö) och intill 9 m h. Uppbyggd avgråstensblock, 0.5-1.2 m st. I hyttans S och Ö sidor finns välvdaöppningar, 4 m br och 2 m h resp 5 m br och 3 m h. Den S-öppningen,utslagsbröstet, är till stor del igenfylld med grus. Hyttan är täcktav ett plåttak. SV partiet är raserat, men reparerat genom enträöverbyggnad. På N väggen är en minnestavla med följande inskrift:BjurbäckshyttanUppbyggd i konung Carl IX:s tid omkring år 1611. Förmodligen av tillSverige inflyttade smeder bosatt vid Fors (Storfors) och Asphyttan. År1644 förvärvade Elias Linderoth 5/8 delar i hyttelaget. SläkternaLinderoth och Löwenhielm inköpte så småningom hela bruket med hyttanoch hammarverken. Äganderätten övergick år 1840 till Storfors bolagoch år 1910 till Uddeholms Aktiebolag. Hyttan nedlades 1841. På Sväggen finns följande inskrift inhuggen:STEIHE/SAHEN INS 1679Bokstäverna är 9 cm h och 6 cm br. Den som ledde uppmurningsarbetet avmasugnen kallades stegresaren efter den stegliknande mall han användeför att ge pipan dess inre rätt form.11 m S om 1 är en stenmur, 7 m l (Ö-V) och 0.8 m h av tuktadegnejsblock, 0.5-1.2 m st, masugnens yttre begränsningsmur.Inom ett område intill 50 m N om hyttruinen är i markytan talriktmedhyttslagg. Vilken kan härröra från ett bortschaktad slaggvarp. NNVommasugnen är, enl karta från 1910, plats för gammalt kolhus.Ca 30 m ÖSÖ om hyttruinen och 4 m SSÖ om SÖ hörnet av uthus, på holmei älven, är NV hörnet av:Kolhusgrund, 24x8 m (NNV-SSÖ), bestående av murar av tuktadestenblock, 0.3-1 m st. Husets insida är 0.5-2 m h, dess utsida 0.5-3.5m h, högst mot vattendrag i V.I husgrundens SÖ hörn är en muromgiven försänkning, 4x3 m (V-Ö) och1.5 m dj. Delvis övertorvad.2) Hammare, uppgift om. Inom ett område 20-25 m N-Ö om kolhusgunden äri marken diffusa lämningar efter ytterligare byggnader bestående avplana markytor, spridda gråstensblock och, intill bäckkanten, ettflertal järnkrampor från den på platsen tidigare belägnastångjärnshammaren. Här har även funnits labby och järnbod. En ännukvarstående byggnad tycks vara den på karta från 1910 angivnaklensmedjan. Den intilliggande bäckfåran Ö-S härom är stenskodd ikanterna liksom även en mindre holme i den V bäckfårans mitt där,enlkarta från 1812, en enbladig såg varit belägen.Omedelbart NÖ om hyttruinen är en stenvalvsbro/fördämningsvall, 24m l(Ö-V), 3 m br och ca 3 m h. Bron är byggd av tuktad gråsten, 0.3-1.2x0.3-0.6 m st, samt i S långsidan, mellan det mittersta och V:evalvet, ett parti uppmurat med slaggsten, ca 2x2 m st. Räcke avsmidesjärn på S sidan, bestående av 11 smidda järnstolpar, 1-1.4 mhhållande 3 tunna, tvärlagda, järnstänger. Bron har 3 spann, 2.5-3m hoch 2.5-5 m br, varav det V:e är delvis igenfyllt med slagg, gråstenoch tegel. Vägbanan är jordbelagd.Intill brons N långsida gränsar en dammanläggning i betong med tvåträöverbyggda dammöppningar.På S sidan, ovan mittenvalvet, är intitialerna J G i gjutnajärnbokstäver, 0.35 m h, fastsatta med järnkrampor, samt, Ö om dessa,siffrorna 5 och 6.Enligt uppgift av intillboende ska tidigare ha stått J G L (JeanGustav Linroth) samt hela årtalet 1756. Inne i mittersta valvet skainitialerna B C S, för Linrots hustru, återfinnas. Anläggningenövergår i NÖ delen i en senare anlagd brosträcka i cement ochslaggsten, ca 30 m l (NNÖ-SSV).Skiss i inventeringshandlingarna.
Terräng: Svagt S-sluttande moränmark i och intill älvfåra.
Har du mer information om denna kulturlämning? Logga in för att lämna en kommentar.